gladmymlan

en sån där kväll som är så skitkul som en kväll med fem olika människor, som lever i samma familj, är på dåligt humör....

Alla surar på alla. Den ene tycker att den andre gjort för lite, den andre tycker bara det är tjat o tjat. Ungarna surar för att dom tvärvägrar äta nån mat, för dom är mätta på smågodis som dom knaprat  på under eftermiddagen...jag är sur för att man står o lagar lite lördagsmys-mat, och sen ska ingen äta för dom druckit sig mätta på läsk eller käkat godis....

Sambon är sur för han tycker JAG är besserwisser...jag är sur för att INGEN förstår mej och jag tycker JAG drar för tungt lass här hemma....tjat o gnat o gnäll ingen förstår någon och alla tycker att det är synd om just DOM...

allt detta vardagliga smågnabb....det är livet det!

även det ska man njuta av.  Visst känns det trist, men om meningen med livet är att uppleva saker, så ska man väl försöka gå IN den upplevelsen av att allt går emot en, och alla ´missförstår en?

Nu är det lite lugnare, vi tvingade stor sonen att käka upp det han hade på tallriken, inte poppis, men vad göra, han är så smal, visst är det gener (O NEJ INTE MINA ) men biopappa är ju smal o 1,88cm lång och inget underhudsfett...
hur som helst har han ätit klart, surbollen och de mindre killarna, har gått upp o ska se på film.

Själv har jag borrat ner mig  i soffan med en rosa mini-dator, en kopp kaffe och en stor filt...
Så nu ska jag surfa runt på webben lite, och sen kanske kolla nån film...
nej, nu blev det livat igen store sonen OORKAR  visst inte stoppa in sin tallrik i diskmaskinen efter maten...
suck.
man blir så trött.

Hamnade på cafe, och där inne fick jag frispel på allt gott, och det slutade med en stor budapestbakelse...

träffade en faster som jag alltid tyckt om, och vi slog oss ner vid hennes bort och babblade.

vi har införskaffat godis inför sonens kalas i morgon, Dom ska ha bowling kalas, med pizzabuffe och dricka.

låter trevligt. Man kunde boka upp så lillebrorsan med får vara med o bowla...snällt

Nu börjar tröttheten slå in, och jag känner mig lagom trött. hade läst i nån bok att man kan bestämma sig för att lägga sig vid tov eller ett, sen ställa klockan på sex, så kroppen kompenserar sin sömnbrist oc hkommer i fas.

men vem orkar hålla sig vaken till tolv, när man inte sovit ordentligt på flera veckor??

nu ska jag vila en stund med lill-fisen.

Då jag SOM NI VET börjat läsa några bloggar som tar upp det viktigaste i livet, bloggar om människor mitt i livet som drabbats av en dödlig åkomma och vars livsdagar nu är tidsbestämda.

Det har verkligen gått på djupet på mig, och jag kan inte (och vill inte) låta bli att omvärdera mina tankar och känslor om mitt liv.

jag menar om det ska komma NÅGOT gott ur att en människa som inte ens är 40 år än, ska behöva dö, så är det väl att den personen lyckas få NÅGON annan att omvärdera sitt liv och tankar och livsmål,

att få någon annan, som ex jag själv, att UPPSKATTA det jag har mitt framför ögonen...

Jag är i ett himmelrike, står MITT i det, men SER det inte. För jag har inte öppnat ögonen. Om jag bestämmer mig för att öppna ögonen, och titta runt omkring mej, skulle jag snart inse, att himmelriket inte är NÄRA, utan det är HÄR och nu.

lev varje dag som om den vore den sista" hör man som ordspåk här och var.

ja jo. i teorin BORDE man, men GÖR man?

jag vaknade vid två tiden i natt, omöjligt för mig att somna om.

. Jag kan inte låta bli att tänka på, VAD som betyder mest för mig i livet,

vad som skulle vara det absolut viktigaste för mig, om jag skulle drabbas av någon sjukdom?

vad skulle jag känna efter att fått ett besked om att jag har si eller så länge kvar på denna jord? skulle det vara att jag borde hittat på mer med barnen? ridit mer? målat fler tavlor? skrivit en bok? varit mer glad och mindre pms-sur?
skrattat mer? haft mer sex? inte brytt mig om när man blivit orättvist behandlad nångång, eftersom LIVET är större än så?

vi håller en glittrande pärla i handen, men ser bara ett sandkorn.

VAD är det som gör at vi bara går i samma grå-daskiga bleka vardags-ljus, utan att reflektera över något annat än räkningar, bygga på huset, skjutsa ungarna till träning etc....

Det JAG tänker ägna mitt liv till, den gåva jag blivit given, är att njuta av livet. uppleva livet. vakna varje dag och vara väldigt lycklig över att sambon ligger bredvid mig i sängen, lyssna på barnens snarkningar i sängen bredvid, och känna tacksamhet över var dag jag får vakna upp, frisk, med friska barn och ett liv framför mig.

Snälla ni som eventuellt läser min blogg, Tänk efter. Vad betyder något, i DITT liv, om någon ger dej en dödsdom i morgon?
VAD vill du göra om du fick fem månader till i detta liv?

Njut en gråtrist novemberdag, av att du kan dra in luft i dina lungor, du kan gå, du kan skratta.
Har du ett jobb, njut av det. se det inte som en plats du MÅSTE tillbringa din tid på, för att kunna mätta familjen där hemma.
Livet , uppleverlserna, är större än så.
Jag lovar att dom som har en dödsdom över huvudet, dom som kämpar där ute, skulle kunna ge vad som helst , för att få sucka en måndagsmorgon över isiga rutor på bilen och tråkigt möte vid nio.

Det är VIKTIGT att vi alla inser hur bräcklig vår tillvaro ÄR, och det är ännu viktigare, att se det vackra i allt vi HAR, vi som har friska barn, familjer, jobb, tak över huvudet och mat på bordet varje dag, lever i ett ÖVERFLÖD  av lycka och välgång.

Själv tänker jag omvärdera mitt liv, och jag lovar att stäädning, kommer låångt ner på min livs lista. Jag tror INTE att om jag råkar ut för en sjukdom, kommer känna att "jag borde ha STÄDAT mer" är en möjlig tanke.

nu ska jag skicka iväg mina underbara barn till skolan. fylld med tacksamhet över barn, hem, god frukost och ett bra liv.

jag överdriver inte om jag säger jag vaknat femton gånger o tittat på klockan inatt....och känt på lill-fisen, hur varm han är.

egentligen skulle väl sambon vara hemma idag, men  lille fisen vill absolut Inte  att nån annan än mamma är hemma, så då får jag väl vara det då.

det enda som far illa av det är min ekonomi....men vi får ju inte MER pengar i plåskan, om sambon är hemma... vi har i alla fall en två veckors bortfall, ja lite blir väl från f-kassan, men det brukar inte bli mkt även om dom säger 80 procent vid vab...

my ass.....åttio procent på den dag där man haft som lägst inkomst under en tioårs preiod ja..det blir mystiskt vis mkt mindre än man tror i alla fall.

men jag är ju av den uppfattningen att en ska vara gla att man får NÅT i alla fall...

Så. idag blir väl YTTERLIGARE en hemma dag, som jag tänkte tillbringa framför wii-brädan om inte lilleplutten vill jag ska sitta med honom så klart.

igår ville han jag skulle sitta hela tiden med honom, o när jag bara gått på toa har han kommit o varit ledsen....lillen.

har nu stått på fitt-brädan ett tag och motionerat. man ska nicka bollar, men då jag är bollrädd, så spelar det ingen roll om det är på teve bara, jag duckar istället för nickar varenda förbannade gång....så poängen är väl itne super precis.

sen ska man rocka rockring, och det går hyfsat i alla fall.
men boxningen o step-up-en är bara att glömme.
 Så nu försöker jag låtsas att jag inte alls har huvudvärk o är dötrött, utan istället laddar för att springa hälsorundan när sambon kommit hem

LITE seriös har jag dock varit:
jag har betalat räkningar.
JÄTTE kul. men då jag läser "sabinas kamp"-hemsidan, dagligen så finns det inga små petitesser som dåligt med pengar, som kan ta ner mej på jorden.

har ni tid över, läs hennes blogg, man får perspektiv på livet, man retar inte upp sig på småsaker,
man är inte sur för att man inte får röka mer, för man VILL inte slösa sin dyrbara tid på jorden med sånt strunt...

mittlivsabina74.blogspot.com

helt otroligt vad en del får kämpa, och hur otroligt ego man är, som surar över några extra kilon usch jag skämms över mig själv ibland...

känner man sig fortfarande lite smådeppig och sur över att kontot är tomt på banken, så kan man alltid läsa Pigge Werelins bok "kl 10.31 i Khao Lak" om tsunamin och hur han förlorade sin älskade fru o två små barn.

då är 25 kr till löning inte så pjökigt eller hur?

jaghar läst att om man vill bli en populär bloggare, så ska man ha korta inlägg, långa går visst fet-bort direkt.

tur att jag inte vill vara en populär bloggare då, efter som jag skriver ungefär lika mkt som jag pratar. dvs inte lite.

nu ska jag gå o lyxa till det med ytterligare en sån där härlig skummande välsmakande (ja i min fantasi) natur-diet-drink.

jag läser ju som sagt en del andra bloggar, och några av dem handlar om människor som fått en svårt sjukdom och en tidsbegränsning på hur lång tid av livet dom har kvar.

Det har fått mig att fundera mkt, jag är ju en obotlig troende på reinkarnation. inte riktigt som indierna eller så, Jag har en vision, som jag burit med mig inuti och som kommer inuti, och den gör att har en bra "döds-tro"

jag arbetar ju inom kyrkan och har som arbetsuppgift även att gräva gravar, vara med under begravningen inne, samt gräva igen efteråt.

En del har frågat hur jag kan jobba med sådant, om man inte blir ledsen, och nedstämd av så deppiga arbetsuppgifter.

och Jo man blir naturligtvis ledsen av och till, men inte så mycket över den döda människan som ligger där i sin kista,

utan mest  ledsen genom sorgen och saknaden som de anhöriga bär med sig in.

Mycket beror nog på min starka tanke/ känsla av att det inte är DET HÄR livet, som är det "viktiga" även om det är det vi tror.

Man skulle nästan kunna jämföra det med att vi är vakna på dagen och tror det är livet, sen drömmer vi på natten, och säger det var en dröm,

men det är drömmen som är verkligheten, och vårt "dagliga" liv det som INTE är såå viktigt.

jag läser mkt av Neale Donald Walsch, samtal med Gud böckerna och visst kan man ifrågasätta om hans samtal är sprungna ur en gudomlig konversation med Gud fader själv, eller bara en fantasi av neale själv.

Men det spelar ingen roll. mycket av det som kommer fram i hans böcker, är sådant som jag själv tror på inuti.

Det är som han säger Gud,

ni är mina barn, och världen är er lekplats. Jag bryr mig inte om VAD ni gör därute, bara att ni ÄR där ute och UPPLEVER saker. Sen när ni varit ute och lekt en hel dag kommer ni hem till mig igen.

Jag tror faktiskt att vi är här för att uppleva saker för att bli så fullkomliga som möjligt. Inte så mkt på att vi ska LÄRA  oss saker eller utvecklas.

Vi är nog utvecklade som vi är, men om man tänker sig att vi är små bitar av gud själv, av hans själ, som är ute och leker, för att UPPLEVA saker, så är det fascinerande.

För att veta vad kärlek är, måste man uppleva SAKNADEN av kärlek, För att veta vad trygghet är, måste man ut i det okända utan skyddsnät, för att kunna njuta av en solig sommardag, måste du upplevt en regnig oktoberdag...

det är därför jag inte tror ex Paris hilton är ett smack lycklig, trots alla miljoner dollar hon har.

FÖR HON HAR ALLTID HAFT DET. hon vet inte UPPLEVELSEN AV ATT INTE  ha pengar, hon har inget att jämföra med, och därför borde hon bara oförmögen att på allvar uppskatta och förstå hur mkt hon har, hur bra hon har det.

Jag bagatelliserar inte livet och döden för det, jag tycker det är otroligt sorgligt när någon man känner eller vet något om, går bort, men jag vet inte om det är för MIN EGEN skull jag är ledsen, för jag tror inte att den personen som går vidare, till ett  annat liv, är ledsen. Vi ser inte helheten, vi är i en vinkel från var vi inte kan se heela bilden...

man kanske jämföra med att vår värld är rund, men det är inget vi kan uppfatta, vi ser bara en rak platt värld runtomkring oss.

VI kan inte uppfatta att det är sol i thailand, medans det är snö o kallt här, fastän det är samma värld vi lever i, för vi har inte den vinkeln att uppfatta det från

så när vi tror vi DÖR så går vi nog bara runt "hörnet" ur synvinkel för en del, men vi finns lika mycket där ändå. vi har inte försvunnit, bara simmat ur bild liksom, bytt skepnad, som en larv som blir en fjäril...

Sen är inte döden mindre katastrofal för det, men ska man plocka sönder döden, så är det nog inte så mkt själva döden man oroar sig för i slutet ändå.
 
Det är dom runt omkring.

man funderar nog över barn föräldrar släktingar vänner,
saker, allt runt om, som nu ska snurra vidare utan en själv. Det är något som är en svår upplevelse, helt klart, och som jag skulle ha mest problem med om jag drabbas av något livshotande i framtiden.

på något vis hjälper det mig att veta, att även om det skulle vara svårt att lämna stt liv, sina barn, utan att kunna ge dom de verktyg jag tror på dom behöver för att klara sig genom livet, så KOMMER dom att förstå, precis som jag kommer förstå, den dag döden inträffar för dom  i sin tur. Jag har sett filmen till slutet, medans dom är mitt i filmen, jag vet att den är både rolig och sorglig, men kan inte förbereda dom på det, det måste dom få se själva..

jag är medveten om att jag är oerhört naiv, som har alla teorier, om död och liv, utan att själv för tillfället ha drabbats av det, men ändå, det är tankar och känslor kring död och liv som jag har och alltid har haft.

För min personligen, är det helt ofattbart, att andra tror att man bara blir jord när man dör. För mig är det  obegripligt ologiskt, jag tror inte - jag VET (inom mig) att det är så här, jag TROR inte på gud, jag VET gud. Sen har nog inte jag listat ut meningen med hela livet i och med mina tankar, förmodligen är jag kanske bara en bråkdel rätt, men ändå ger denna tro  eller som jag väljer att uttrycka det, kunskap, ett lugn.

jag tror inte på djävulen. inte på något helvete heller. Gud är kärlek, personifierad. det känns klart.
djävulen, är något småaktigt, påhittat av människor, eftersom jag tror på att ondska är rädsla, så är väl i så fall djävulen rädslan personifierad på någotsätt.

jag tror däremot att helvetet är något vi själva skapar, och upplever, som en del av upplevelsen.

helvetet är personligt. för en mor som ser sitt barn svälta
ihjäl, för det inte finns någon mat, DET är det absoluta helvetet för henne.

jag tror med på tankens positiva kraft, och att alla negativa tankar, är även dom väldigt starka och kan manifesteras i verkligheten. Att tillräckligt många är negativa blir till en negativ verklighet. kolla bara på finanskrisen....det är väl ett bevis på tankens negativa kraft om den kommer från tillräckligt många...

Det är inte lätt att försöka beskriva sin egen livs-filosofi eller tro, på en bloggsida, det är ju tjugo års funderande bakom allt, och det blir lätt bara platt när man skriver ner det så här,
men

det är en del av det jag innerligt tror på,

for the love of god vad vuxen jag blivit.
Jag o sambon har återkommande nu gått på den lokala nyårsrevyn varje år. Det är bara  riktigt VUXNA par som gör sånt.
I år var inget undantag, och som vanligt var det en del låg-vatten-märken ,men en del sketcher som var riktigt-skratta så tårarna-rinner-bra.

Hur som helst var det mysigt att gå iväg en sväng och uppslukas av något några timmar.
när vi kom hem, blev jag förpassad till datorn, då sambon o hanskompis skulle se en inspelad hockeymatch...dom är lika töntiga daladans-killar båda två, som hejar på leksand...

ok den enda kan jag ta hejar på leksand, han är i alla fall född dalmas...men min grabb???vad jag vet har han aldrig satt sin fot i dalarna...(nej nej jag är inte dubbelmoralisk, bara för att jag är amerikan i själen trots att jag aldrig varit där, så är det en HELT  annan sak än när sambon hejar på något knäckebröds-hockey-lag haha. nu får jag stryk för jag skrivit så.
FÖRLÅT heja heja leksand!!

hur som helst kan jag tillbringar nån timme här framför datorn, sitter nämligen o spanar in semesterresa till sommaren....
vi ska väl bygga ut huset så då har vi väl haft en uppfattning om att kanske inte åka utomlands det här året, eller åtminstone inte förrän utbyggnaden är klar o vi vet vad DEN kostat....

MEEN nu suger sola-bada-tarmen .och då jag hittat ett femstjärnigt hotell med all inclusive en vecka för 25 papp för familjen ,så känns det som att vi kunde ta oss råd och tid till den, för kääärlekens skull.
o för att det är jävligt skönt att åka iväg o bara vara, tillsammans med barnen o vatten o sol o värme...

sambon såg tveksam ut, men han är ingen svårövertalad människa, och visst är 25 tusen en del, men å andra sidan kostade samma resa för två månader sen över 40 tusen för oss, och om vi räknar på MITT sätt,  så TJÄNAR VI femton tusen på resan (nästan-)

vi får väl se. ska kika runt på fler ställen, sen ska man helst ha isi magen, då jag vet att om man bokar sent, kan komma ännu billigare undan.
så då bara bokar jag, hör du det CHILLEN? (pusspuss)
en vecka räcker bra, jag har ju faktiskt häst o hund som man inte vill vara ifrån för mkt....

sitter och tittar på något plastik-kirurgi-program på teven....jag kan inte låta bli att förundras hur man kan lägga ner sån möda tid och pengar på något så otroligt löjligt utseendet, ok visst vill man se lite fräsch ut av och till....men inte till den grad att man sätter kniven i något friskt, bara för att få en annan annorlunda spegelbild....

förr eller senare blir man väl trött på den med, och så ska man operera något annat...

allt har väl sin tid, när man är sjutton o smal o ser vältränad ut, är väl en tid,
tre barn senare, har man en annan kropp, men  förhoppningsvis även andra värderingar och annat tankesätt väl?

jag sitter o läser andras bloggar ibland, bland annat sabinas kamp, om en go tjej som fått hudcancer som spridit sig,
vimmelmammans blogg oxå en tjej mitt i livet, som fått cancer och kämpar för överlevnad...

dom planerar minneskistor, begravningar och sina barns framtida liv utan sin mamma, och så sitter nån fåne någon annanstans och tycker brösten är för små/Stora, hakan för liten eller stor  magen för bullig eller ful....

det känns ju så o-viktigt.. så länge man har en kropp som någolunda funkar, som man kan röra sig i, som man kan använda till saker, så länge man kan andas tänka känna njuta och finnas...utan att tänka på att den dagen man inte längre finns kryper allt närmare hela tiden...då ska man vara väääldigt glad och nöjd.

en människa med en framtid, borde vara en GLAD människa.

Jag återkommer gärna till ordet tacksamhet, eller ordet förnöjsamhet. livet är en gåva. Livet är underbart, dyra räkningar, regniga semesterdagar, kalla isiga vintermorgnar, magsjukedagar, förkylningsdagar, skatt-återbetalningsdagar, övertidsdagar, vård av barn-dagar...allt är LIVET allt är något som blivt oss givna och som vi måste lära oss att uppskatta.

jag läser om depprimerade människor. som använder en stor del av sitt liv, som blivit dom tilldelat, att grubbla och fundera över livet och hur eländigt det är....

jag har själv varit deppig av och till, och visst är det svårt när man ramlat ner i det där hålet, men använder man sig av ex kognitiv beteendeterapi, ändra sina tankespår, fokuserar på det positiva

jag tror fullt och fast på att positiva tankar föder posivtiva tankar, såsom en negativ tankekedja bara blir en långt nedåtgående spiral..

idag fick jag äntligen åka till mitt älskade arbete igen, skönt att umgås med vuxna istället för en hoper snoriga febriga barn i hemmet i en hel vecka...

vi har flamsat mycket i dag, städat lite kyrkor med såklart (så ingen missuppfattar mitt inlägg o tror vi inte ARBETAR gud bevars....) men man kan flamsa samtidigt, och vi är ett rätt härligt gäng som har tårarna-rinner-av -skratt-dagar ibland.

sömnproblemen är väl om möjligt ÄNNU sämre nu, inatt var det väl någon slags rekord, jag vaknade i vanlig ordning, och tänkte för mig själv "är klockan fem går jag ut  o går en timme"

tittar till på mobilen o inser att klockan är 01.24 piip

hm...vad är det som gör att det är stört omöjligt att somna om efteråt igen.
jag gick ju o la mig vid elva för att inte gå o lägga mig varken för tidigt eller för sent.

Det är som en nedåtgående spiral, först vaknade jag vid fem tiden, sen fyra sen tre sen nu...halv två.

kan tala om att jag är som ett ägg i huvudet just nu. hur trött som helst men det får väl gå.

Slipper laga någon middag då min UNDERBARA sambo stod och gjorde fläskpannkaka i går kväll.
Det ÄR sexigt med män som lagar mat i köket....speciellt så snygga o mumsiga som min sambo...

imorgon är det lokala nyårsrevyn som gäller, ska blir kul att gå och titta på.

jaha, då ser vi fram emot ännu en dag hemma bland dammråttor och leksaker och tvättning....lill-killen är FORTFARANDE sjuk, han piggnade ju till går, feber fri, och allmänt pigg och störig som bara ett barn kan bli efter att varit hemma utan att ha lekt med någon eller varit ute något alls på flera dagar.

men inatt, rs gårkväll, när vi hade fringe-tajm med schweitsernöt-choklad, nybryggt kaffe o annat mys, sambon o jag,
så komm lill-killen ner och var ledsen:-(

han hade ont i öööörat, och vi försökte trösta så gott det nu gick. Men hela natten har han legat o somnat till, sovit tre minuter, vaknat , gnytt o varit ledsen, som när man har spädbarn nästan.

stackaren.

så idag har han fortfarande ont, så vi får vara hemma. Han har i varje fall inte feber just nu. Själv är jag ap-tröött, man är inte van att vara uppe på nätter och hämta dricka o medicin och kissa och allt vad det nu är. Sen sover inte jag bra när något av mina barn är sjuka, man oroar sig och sover alldeles för lätt o medvetet om varje litet ljud som kommer från barnet.

nu ligger han i alla fall i soffan o klappar i händerna o vill ha makaroner till frukost, så helt döds-sjuk är han nog inte.

har umgåtts med svägerskan e nsvänga, sen varit ute med hunden och druckit kaffe hos min bästis, som förövrigt var sketasnygg i håret....så där härligt tja vuxet och snygg-naturligt stylat. Träffade en annan vän jag inte sett på hundra år typ, väldigt trevligt måste jag säga.

OCH jag satt där med mina forna rökar-kompisar, och var tom ute när dom rökte, utan att själv känna något röksug alls!
dessa gudomliga nikotinplåster säger jag bara....

sen har jag varit en runda på apoteket och införskaffat nån form av gele, som man kan ha i munnen när man har fått blåsor...något jag förstått är vanligt när man slutar röka, ph-balansen ändras på nåt sätt i munnen. hur som haver, det känns skööönt att vara fri från äckliga cigg. fri att vara frisk...

sen att slippa skammen, den där förhatliga skammen över att stå där och suga på en giftpinne i tid och otid.

dessutom på tal om tid, så tjänar man in ca 90 min tid när man slutar röka, alltså den tid det tagit att röka alla cigaretterna....

OCH för mina forna ciggpengar, köper jag numera två st trisslotter. så jag har en bra mkt större chans att snart vara miljonär, istället för en bra chans till lungcancer....ett bättre alternativ va?

nu är det snart chille-tajm, vår stund på jorden. nej inte SEX vi ska kolla på fringe (en lite paranormal serie) och äta nåt gött som jag inte vet vad än för det var visst hemligt.

Lill-killen är feber fri, men det känns inte rätt och riktigt att skicka iväg honom till en heldag på dagis och stim, oc hdom ska väl vara feberfria i minst ett dygn innan man skickar iväg dom antar jag.

så idag blir jag med hemma med lillen. Jag har haft exet här på morgon kaffe, och nu ska jag strax ta tag i store sonens rum, ska måla om och ha en svart fond vägg på med en gigantiskt döskalle på i mitten, såklart.

jag säger hellre det är en hel drös med brinnande soptunnor som han först ville ha...

ska måla en hel skog uppe i mellanpojkens rum med, han vill sova bland träd, grööna träd, säger han, och då tnäkte jag göra honom glad, klart pojken ska sova bland träd om han vill det:-)

återkommer.

någonstans gör jag säkert fel. men vikten pendlar som jag vet inte vad, två kilo hit två kilo dit. som om kroppen inte fattar vad som hänt med mig, eller vad jag sysslar med, och ärligt talat vet inte jag det heller.

hur fan kan man få för sig att sluta röka, sluta med socker sluta med pasta sluta med bröd o alla andra kolhydrater, allt på samma gång?

min sambo frågade om "sluta med saker" är min nya "grej" efter rökningen...

nej men jag måste modifiera mitt mat intag, det handlar om att hitta en balans tror jag, men samtidigt lever jag ju på turkisk peppar o djungelvrål, det är det enda som stillar nikotindjävulen ju för tillfället.

idag är värre dag än igåro förrgår, men det är ju inte så att jag går o tänker på cigg konstant, men jag har ett obeskrivbart sug efter NÅGOT vad som helst...

men, det går ju över det fattar jag ju med, så jag är hyfsat på bra humör faktiskt ändå.

lite trist att gå hemma med sjukt barn, men å andra sidan är jag ju tacksam för att jag faktiskt HAR barn överhuvud taget, tänk så många som VILL ha, men inga får, och jag som har ett överflöd av barn o kärlek:-)

ikväll blir det ut till min lille häst med, ska testa o lägga in lite bilder så ni får se min lille gula "isbjörnshäst"

han är hur söt o go som helst, Lille Loke.

just nu tog jag paus i städandet förövrigt, eftersom jag var kaffesugen samt det var repris på glamour på 4plus.

nej det är inget fel i att titta på glamour. nej det är inte alls bara folk som smäller i dörrar och står still med konstiga miner. det är spänning. dramatik...det är ...äh vad fan säger jag, det är ren skit-teve men jag ger inte upp kampen, jag har glott på det sen -95 och ska så fortsätta. basta.

hej o hå

då vissa i min bekantskapskrets, (inga namn nämnda) klagat på att jag inte skriver om  mitt ex ,hm, så tänker jag med DEDIKERA denna sida till mitt Ex.

Jag är bästa vän med mitt ex som jag har två barn tillsammans med. Måste säga att det underlättar vääldigt mkt att faktiskt vara bästis med ett ex, jag har förstått att så inte är fallt med många andra som separerat. Så till er kan jag varmt rekommendera, att bli vän med, istället för att strida mot, sitt ex.

det har egentligen inga nackdelar. om partnern skulle bli svartsjuk, se till att även den blir bästis med exet (har jag gjort)
så är problemet löst.

fördelar att vara kompis med sitt ex:

 - man kan samarbeta om barnen, var dom ska vara någonstans och när.

- när man är trött på ungarnas bråk o stimm, ringer man till exet (som ju självklart hämtar dom för vi är ju vänner som ställer upp för varandra)

- Man har inga problem med jul o nyår eller annat som oftast tjafsas om vid delad vårdnad

-om man har ett ex som har ett stort filmförråd, kan man alltid låna filmer av exet.

-behöver man barnvakt kan man alltid ringa exet.

-har man alldeles för mkt kaffe hemma, kan man alltid ringa exet så kommer det gladeligen o dricker upp alltihop!

-det är alltid kul att se skola o allmänna myndigheters förvåning då dom alltid tror man är bittra fiender bara för man inte lever tillsammans i par längre...

- ex är bra att ha helt enkelt!!!!


så, jag kan varmt rekommendera alla som bråkar o surar över småsaker o timmar hit eller dit, vem som haft barnen mest eller minst, vem som har lagt ut mest pengar på kläder eller inte, och vems tur det är att vara barn-fri....lägg ner o bli vänner istället...man har det faen så mkt enklare rent ut. Det är liksom inte lika kul att bråka om småsaker om man är goda vänner, utan som en trevlig bi-effekt, försöker man hjälpa varandra istället:-)

och Ex, om du läser detta, vilket du gör:-) tack för att vi kan ha det som vi har det. Tror att våra barn är väldigt lyckliga barn.

nu ska jag vila middag.

god morgon!

idag är ännu en dag där jag är FRI från nikotinmonstret och det känns jättebra. Det handlar mest om att faktiskt se det på rätt sätt, inte tänka " Jag FÅÅR inte röka mer" utan istället tänka Jag VILL inte röka mer, jag är ingen rökare. Detta är en ny dag, och jag var en rökare igår, men idag är jag en icke-rökare.

Det känns skönt att kunna ha så pass mkt kontroll över mig själv och mitt liv att jag kan bestämma vad jag själv stoppar i min kropp, det ska inget monster göra.

Min 4åring har fått en kraftig hosta, och feber, så det blir nog en inne-dag idag. Det gör inte så mkt, eftersom min lille adhd-pojk ändå trivs bäst med att bara gå hemma och bygga med sina kartonger, och snören, så far väl vi inte så illa.

Jag kan alltid ställa mig på fit-brädan, och köra en timmes work-out.

Igår såg vi på spökfilm och mös, och jag kan inte nog poängtera vikten (om man gillar film) av en projektor och duk istället för teven.

Bio hemma, utan att vara miljonär, är kanontrevligt. Ett köp vi inte ångrar och som vi haft mkt glädje av.

så, dags att starta dagen på allvar.

morgonen har hittills avlöpt friktionsfritt, visst var jag sugen när jag vaknade trots plåstret, men sen påminde jag mig om VAD jag var sugen på....fyra-tusen-farliga-ämnen i lungorna som gör jag kan dö i förtid...då försvann sugen hyfsat!

idag var sambon uppe med tuppen, han hjälper min far att bygga ut sin stuga, och själv ska jag städa och köpa målarfärg till store sonens rum, det är beige nu, sen vi hade det rummet, men det duger ju inte åt en kille, helst vill han ha hela rummet svart med brinnande döskallar som mönster på väggen....hm mys-faktor eller ?

nu är jag igång! körde en ordentlig inköpsrunda idag, var seriös, och handlade endast nyttiga varor, grädde, äkta smör, inget margarinskit, cremefraiche, nötkött,fet ost, kyckligfile, bacon, fet fisk, grönsaker, yoghurt, fet, färskpressade clementinjuice från brämhult, den enda godkända enl hemlige kocken...

hur som helst, så gick jag hem och lagade fläskfilegryta, med en god gräddsås, och några sallader, en tomat och rödlökssallad med vinegrette, och en grönsallad med fetaost i tillsammans med gurka och rödlök.

barnen kokade jag lite potatis till, själv åt jag bara grytan ,men barnen åt som hästar, och alla tyckte det var dögott...nu är det helt slut med färdiglagade köttbullar, pulvermos och korv. Jag köpte fläskfärs, och där fuskar jag för jag brukar göra falsk fläskfile, dvs blandar ett kg fläskfärs med 3 matskedar aromat, blandar ordentligt, gör små rullar som jag fyser in i plastfolie, sen när jag lagar till den, tar jag en rulle, halvtinar, skär lagom tjocka skivor ,bryner till dem, gör en sås på grädde sweetchillisås, och soja, som jag slår över fileerna som ligger i en ugnsfast form, sen kör jag dom i ugn och käkar med klyftpotatis,

det är gott men jag vet inte om sweetchilisås är godkänt egentligen... sen ska jag försöka sluta med socker med, och naturligtvis de förhatliga ciggen. jag MÅSTE köpa plåster, och vänja mig av med dom där giftpinnarna. Helt meningslöst att lukta som en skunk och slösa upp massa pengar på sån skit. som kan döda mig. Ni hör hur jag försöker övertala mig själv va???

nåväl en sak i taget, först är det kosten. nu ska jag få ordning på blodsocker och vikt.

jag handlade el-tejp att täta fönstrena med, gjorde ett jättebra jobb att tejpa in rutorna så det inte drar, men glömde bort att den tejpen släpper när det blir kallt..så nu fick jag göra om arbetet med fönster remsor istället...

nej nu har mitt hem invaderats av hockeytokiga karlar, som tror dom kommer vara vakna vid halv två inatt o glo på canada-sverige-finalen, så nu måste jag nog gå och söva.

hej svejs.

Dagen började med -16grader kallt....härligt! Idag var det jobbar-dag, jag hade begravning. Jag var något orolig över foten, men den höll och känns inte alls så farlig som härom-dagen.

Det här året, SKA bli BRA. Jag ska börja med att hitta saker varje dag att vara tacksam över, om så bara för en liten solstråle eller ett vänligt ord. Jag ska verkligen anstränga mig, med att leva som om jag visste mina dagar var räknade. Min filosofi ska vara mindre tid att reta upp sig på småsaker, mer tid att göra vardagen till en härlig-må bra dag, trots dagis-skola-arbete-fiskpinnar-vardagar.

Jag tänker fokusera på det positiva. Det här året har mycket att erbjuda. Det är året som jag äntligen kommer ner i vikt. Året då jag slutar röka. Året då jag vinner på lotto, drömvinsten. Året då jag har väldigt många roliga saker i schemat.
Året då jag lär mig saker om mig själv. Året då vi hittar en balans med arbetsliv och barn och hus.
Året då vi bygger ut huset (35m2 stort vardagsrum inte fy skam)
Året då "vänner" återuppstår precis som sex and the city, så gör dom en långfilm....där Joey inte alls flyttade till LA och blev en helt annan karaktär som var tråkig.

ja jag har mycket att se fram emot. Lottovinsten känns nästan nära nu, vet inte varför men jag tror den slår in.
När jag vunnit den ska jag inreda vårt brygghus till atelje och måla tavlor på hästar och solrosor hela dagarna.

Nu ska jag äta schnitzel med familjen och sen se dagens inspelade avsnitt av Glamour. Ja det är fånigt. men jag har sett det sen -95 och det vore ju faen om jag gav upp nu.

Sen ska jag packa ihop lite färdsaker inför morgondagens leklands-besök.