torsdag eller något

man blir ju veckovill. Men jag tror det är torsdag. Känns som tisdag men allt är  ju upponer efter julen o nyårshelgen. Det är skönt att vara tillbaka i vardagen i alla fall. Älskar verkligen mitt arbete som kyrkvaktmästare, det är fritt, varierande och allmänt trivsamt. Kan verkligen rekommendera alla arbetslösa att testa på detta yrke, det brukar behövas säsongare framåt april...

det är ett säsongsbetonat arbete, men det gör att man får följa årstidernas växlingar från första parkett...våren är verkligen VÅR när man börjar gräva om rabatter och plantera penseer på fondgravar. Man känner sommarens första annalkande steg, när man får ta fram trimmern och gräsklipparen och börja köra...Alla skolavslutningar, all helgona helgen, julens alla gudstjänster, julpsalmer, allt bidrar till att man verkligen känner av vinter vår sommar och höst...

Det är trevligt med all kontakt med människor i gudstjänster och ute på kyrkogården, och många trevliga samtal har man varit med om sen starten.

Jag har arbetat inom kök och restaurang innan, men fick av en händelse, ett telefonsamtal när jag precis blivit arbetslös, från en kyrkogårdsförman som erbjöd mig arbete i 14 dagar... nu har jag hunnit byta kyrka, men arbetat i fem år till våren inom detta, och aldrig ångrat mitt val.

Så bara ett tips, det är roligare än man kanske tror. Sen är väl det inte helt fel med all den friska luften om dagarna, man tillbringar ju större delen av sin tid utomhus. Det är en omställning i början, men nu veti katten om jag skulle ens klara av att stå inne på en fabrik hela dagarna och gå miste om ett vackert vårregn, en härlig höstdag eller en gnistrande kall vit vinterdag.

det är så sant som det en gång sagts: det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder....

än håller jag förövrigt mina mål, att alltid varje dag komma på något nytt att vara tacksam över... jag var väldigt tacksam idag, över mina underbara pojkar, de är så roliga, charmiga och goa helt enkelt...

min adhdson, har fått tag på ett snöre och spindelnätat in hela sitt rum...så gonattkramen var inte lätt att ge. Det var som i någon mission-imposible-film att ta sig från dörren till hans säng:-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0