fredagsmys
Äntligen fredag!
jag älskar fredagar. Början på helgen. Allt det mysiga/ sköna framför sig. Samma med våren. Jag är en vårmänniska. Älskar när sista envisa snön äntligen för sista gången ger sig av, asfalten är torr, fåglarna har börjat kvittra, sköna maj framför sig och sedan den härliga soliga (i alla fall vad man tror då, på våren innan den bistra regniga sanningen uppenbarar sig) sommaren...
Jag ser fram emot sommaren, men när den väl infinner sig, blir det mest press av alltihop. Om man inte är super vältränad, smal, har obergränsat med pengar samt en tio veckor lång semester, brukar sommaren inte bli riktigt den sköna underbara årstid som man har i huvudet...
Man ska göra så jävla mycket, hinna renovera, gräva i trädgården, ha massa vänner på grillkvällar, käka våfflor med ungarna i forngårdsparken, åka på semester, klippa gräset i sommarstugan, hinna med (och ha råd med) åtminstone ett lisebergsbesök, släktingarna i stockholm och gärna en semester tripp någonstans så ungarna har något att skriva om i skolan efteråt... Det ska vara vackert väder, man ska inte ha mens elelr pms, man ska vara sugen på sex och man får inte några ungar i säng innan elva -men det är ju inte ens mörkt än jag vill inte gå o lägga mej jag har ju SOMMARLOOV... att man själv inte har sommarlov är inte riktigt vad dom inser..
men hur som helst, det är TANKEN på sommaren och mysiga utflykter, kor som betr på ängen och ett soligt sinne som lockar. som får en att längta och vänta.
sedan kommer hösten, och den är inte så illa som man tänkte sista veckan på semestern, egentligen rätt mysig, kravlös med bylsiga polotröjor som döljer grillkvällarna sen i sommras, man får vara lite lat, borra ner sig i soffan o glo på glamour med en kopp kaffe och en marabou mintkrokant...man får vara trött o gnällig, man har tid att städa huset, och det förbannade dammet syns inte direkt så väl i höstskymmningsljuset, så hösten är egentligen rätt mysig.
nu har jag inte tid att filosofera, ska käka en god middag tända ljus och höst mysa.
jag älskar fredagar. Början på helgen. Allt det mysiga/ sköna framför sig. Samma med våren. Jag är en vårmänniska. Älskar när sista envisa snön äntligen för sista gången ger sig av, asfalten är torr, fåglarna har börjat kvittra, sköna maj framför sig och sedan den härliga soliga (i alla fall vad man tror då, på våren innan den bistra regniga sanningen uppenbarar sig) sommaren...
Jag ser fram emot sommaren, men när den väl infinner sig, blir det mest press av alltihop. Om man inte är super vältränad, smal, har obergränsat med pengar samt en tio veckor lång semester, brukar sommaren inte bli riktigt den sköna underbara årstid som man har i huvudet...
Man ska göra så jävla mycket, hinna renovera, gräva i trädgården, ha massa vänner på grillkvällar, käka våfflor med ungarna i forngårdsparken, åka på semester, klippa gräset i sommarstugan, hinna med (och ha råd med) åtminstone ett lisebergsbesök, släktingarna i stockholm och gärna en semester tripp någonstans så ungarna har något att skriva om i skolan efteråt... Det ska vara vackert väder, man ska inte ha mens elelr pms, man ska vara sugen på sex och man får inte några ungar i säng innan elva -men det är ju inte ens mörkt än jag vill inte gå o lägga mej jag har ju SOMMARLOOV... att man själv inte har sommarlov är inte riktigt vad dom inser..
men hur som helst, det är TANKEN på sommaren och mysiga utflykter, kor som betr på ängen och ett soligt sinne som lockar. som får en att längta och vänta.
sedan kommer hösten, och den är inte så illa som man tänkte sista veckan på semestern, egentligen rätt mysig, kravlös med bylsiga polotröjor som döljer grillkvällarna sen i sommras, man får vara lite lat, borra ner sig i soffan o glo på glamour med en kopp kaffe och en marabou mintkrokant...man får vara trött o gnällig, man har tid att städa huset, och det förbannade dammet syns inte direkt så väl i höstskymmningsljuset, så hösten är egentligen rätt mysig.
nu har jag inte tid att filosofera, ska käka en god middag tända ljus och höst mysa.
