gladmymlan

...jag använder ju större delen av min vakna tid med att försöka klura ut vad det är som jag vill med mitt liv, NU , och vad jag skulle ångra jag inte gjorde om jag fick nån begränsning av mina livsdagar.

Hur jag än vänder och vrider på det hela, så går jag inte un i min fulla potential!

hur jag är VILL, verkar det omöjligt att faktiskt INFÖRA de förändringar som jag skulle velat göra om jag vetat mina dagar var räknande...

jag vill inte slösa med min dyrbara tid, med att bo i sverige, i detta kalla land, då jag verkligen avskyr kyla o vinter o snö.

Jag vill inte slösa ut min dyrbara tid, på att bara stimma runt mellan jobb och skola och dagis.
jag vill åka till USA
jag vill flytta till spanien och ha en strandbar....

Vad är rimligt, vad är helt omöjligt?
vad ska jag väga för och emot på, att ok nu är det så här, så drabbas jag av något hemskt, kunde jag inte gjort något annorlunda?

och finns det rent ut av bara önskningar om livsval, som endast KAN  genomföras först efter  något dystert sjukdomsbesked??

Ex: jag vill åka till USA eftersom jag tror jag levt där i ett tidigare liv...

Går jag till läkaren i morgon, och han ger mig en dödsdom, en tidsram att jag kommer finnas kvar här på jorden.
Naturligtvis, tänker jag i det läget, ta barnen från skolan, boka en flygbiljett till new york eller spanien eller vart nu kosan ska styras,
det bara ÄR ju så.

men, eftersom jag inte fått något tidsbestämt liv, eftersom jag inte (vad jag vet nu  i alla fall) lider av någon farlig sjukdom,
så bokar jag ingen biljett till hawaiii, eller tar tjänsledigt för att bara vara med mina underbara barn....
istället, arbetar jag jag, dag ut och dag in, hämtar barnen på skolan o dagis, tycker dom är gnälliga, är trött o hamnar i soffan framför glamour och ORKAR inte göra det jag tänkt...

VARFÖR. det är såå frustrerande så man blir tokig.


Men jag har bestämt mig för, tills jag VERKLIGEN bestämmt mig i hop med sambon om vårt fortsatta liv och vilken riktning det ska ta,
att åtminstone sätta mig i den där soffan, framför glamour, med fötterna på bordet,
FULLT MEDVETEN  om ynnesten jag har, genom att vara befriad från ett kort liv, (ja ja visst kan jag dö i en olycka i morgon men ändå det är inget jag vet nu eller har ångest för)

jag ska njuta av den där koppen kaffe. Jag tänker INTE leva mitt liv i omedvetenhet längre.
Jag ska njuta av regnet.  Och aldrig någonsin glömma bort, att varje dag utan sjukdomar och elände, är en dag i himmelriket....

sen ska jag faktiskt planera min usa-resa. Nu ska den bli av.