mat och promenad
idag var vi bjudna på middag på servicehuset i stan, av min sambos farmor. vi gick hela familjen och hade en trevlig stund tillsammans. Efter all god mat och hemkokt knäck, gick jag en lång promenad med min lille hund, kanske några kalorier som försvann i alla fall.
Jag har kanske inte berättat om min hund. Det är en Bichon frise/havanais-blandning, i mina ögon den finaste hund man kan ha. Han heter Nicke, och är två år gammal.
Nicke arbetar även han som kyrkvaktmästare, tillsammans med mig och verkligen älskar sitt jobb. Helger och lov gillar han inte lika mkt, han vill arbeta, även om det mest handlar om att vakta vårt personalrum och vara social. Det är hur som helst en helt fantastisk hund, eller hund....jag vet inte. Kanske mer mitt fjärde barn, enda skillnaden från de andra pojkarna i familjen är väl att han är mer luden än dom:-)
På alla sätt och vis är han hur kul som helst. Han har full koll på allt och alla, han gillar inte "mannen som talar med hundar" program, men älskar när husse o matte har filmtajm. Då borrar nicke ner sig mellan oss, så att han har all fokus från oss...eller ligger han i mitt knäveck, när jag ligger i soffan. Oftast snarkar han värre än tre vuxna män.
Han är som en brödlimpa med ben i kroppsform,och promenader som är längre är 25 minuter är ve och fasa...eller all form av aktivitet ute när vädret är kallt regnigt eller blåsigt.
Han är enormt duktig på lydnad, 7 gånger av tio...inkallning. jo han kommer. 8 gånger av tio...men när han bestämmer sig för att inte komma....då tar det tid att få fatt honom vill jag lova. Inte så lätt alls. men med köttbullar kan det funka...
Att ha ett djur, är så otroligt givande. Många tyckte vi hade nog ändå, med tre barn och villa som ska renoveras, utan att nödvändigtvis även skaffa hund... men det är ju många gånger hunden gör att man orkar, man får fokus på något annat, och den ger ju så otroligt mycke energi och kärlek till en, så att det är värt varenda hundkladd man måste plocka upp ute...
så Nicke, Du är bäst. men det vet du redan....
Jag har kanske inte berättat om min hund. Det är en Bichon frise/havanais-blandning, i mina ögon den finaste hund man kan ha. Han heter Nicke, och är två år gammal.
Nicke arbetar även han som kyrkvaktmästare, tillsammans med mig och verkligen älskar sitt jobb. Helger och lov gillar han inte lika mkt, han vill arbeta, även om det mest handlar om att vakta vårt personalrum och vara social. Det är hur som helst en helt fantastisk hund, eller hund....jag vet inte. Kanske mer mitt fjärde barn, enda skillnaden från de andra pojkarna i familjen är väl att han är mer luden än dom:-)
På alla sätt och vis är han hur kul som helst. Han har full koll på allt och alla, han gillar inte "mannen som talar med hundar" program, men älskar när husse o matte har filmtajm. Då borrar nicke ner sig mellan oss, så att han har all fokus från oss...eller ligger han i mitt knäveck, när jag ligger i soffan. Oftast snarkar han värre än tre vuxna män.
Han är som en brödlimpa med ben i kroppsform,och promenader som är längre är 25 minuter är ve och fasa...eller all form av aktivitet ute när vädret är kallt regnigt eller blåsigt.
Han är enormt duktig på lydnad, 7 gånger av tio...inkallning. jo han kommer. 8 gånger av tio...men när han bestämmer sig för att inte komma....då tar det tid att få fatt honom vill jag lova. Inte så lätt alls. men med köttbullar kan det funka...
Att ha ett djur, är så otroligt givande. Många tyckte vi hade nog ändå, med tre barn och villa som ska renoveras, utan att nödvändigtvis även skaffa hund... men det är ju många gånger hunden gör att man orkar, man får fokus på något annat, och den ger ju så otroligt mycke energi och kärlek till en, så att det är värt varenda hundkladd man måste plocka upp ute...
så Nicke, Du är bäst. men det vet du redan....
Kommentarer
Trackback
