gladmymlan

jaha då har nästan söndagen gått med då....imorgon blir jag hemma eftersom lill-killen är sjuk, han har hosta och feber fast nu sitter han o bråkar med storebröderna, så  han är väl inte döds-sjuk i alla fall.

Hela helgen har sambon varit o hjälpt min far med att bygga ut stugan, och det är snällt men samtidigt trist att inte ha honom hos mig när det är helg

han är ju min bahamas-ö. Fortfarande tycker jag han är snygg som en man bara kan vara, och han gör mig ja, stolt när man går bredvid honom på stan...det är MIN kille, det ni, tönt-brudar som dreglar efter honom:-)
nej men, just att man kan känna nyförälskelse-känslor, efter nästan sju år tillsammans, är väl tecken på äkta kärlek va?

jag har inte tröttnat på något vis alls, känns fortfarande lika RÄTT när man lägger sig och ska sova o man kryper intill o gosar.

Ska ta historien om när vi möttes en dag när jag har mer tid. Det var i varje fall kärlek vid allra första ögonblicket, och jag vet jag sa till min kompis, herregud, tillverkas såna snyggingar fortfarande, när jag såg honom stå vid en strand  och vara snygg...
och min smak har inte ändrats, han är min mr Big, min Ross, Min ....älskling.
så är det.
och det är HÄRLIGT.