herremin je...
sitter och tittar på något plastik-kirurgi-program på teven....jag kan inte låta bli att förundras hur man kan lägga ner sån möda tid och pengar på något så otroligt löjligt utseendet, ok visst vill man se lite fräsch ut av och till....men inte till den grad att man sätter kniven i något friskt, bara för att få en annan annorlunda spegelbild....
förr eller senare blir man väl trött på den med, och så ska man operera något annat...
allt har väl sin tid, när man är sjutton o smal o ser vältränad ut, är väl en tid,
tre barn senare, har man en annan kropp, men förhoppningsvis även andra värderingar och annat tankesätt väl?
jag sitter o läser andras bloggar ibland, bland annat sabinas kamp, om en go tjej som fått hudcancer som spridit sig,
vimmelmammans blogg oxå en tjej mitt i livet, som fått cancer och kämpar för överlevnad...
dom planerar minneskistor, begravningar och sina barns framtida liv utan sin mamma, och så sitter nån fåne någon annanstans och tycker brösten är för små/Stora, hakan för liten eller stor magen för bullig eller ful....
det känns ju så o-viktigt.. så länge man har en kropp som någolunda funkar, som man kan röra sig i, som man kan använda till saker, så länge man kan andas tänka känna njuta och finnas...utan att tänka på att den dagen man inte längre finns kryper allt närmare hela tiden...då ska man vara väääldigt glad och nöjd.
en människa med en framtid, borde vara en GLAD människa.
Jag återkommer gärna till ordet tacksamhet, eller ordet förnöjsamhet. livet är en gåva. Livet är underbart, dyra räkningar, regniga semesterdagar, kalla isiga vintermorgnar, magsjukedagar, förkylningsdagar, skatt-återbetalningsdagar, övertidsdagar, vård av barn-dagar...allt är LIVET allt är något som blivt oss givna och som vi måste lära oss att uppskatta.
jag läser om depprimerade människor. som använder en stor del av sitt liv, som blivit dom tilldelat, att grubbla och fundera över livet och hur eländigt det är....
jag har själv varit deppig av och till, och visst är det svårt när man ramlat ner i det där hålet, men använder man sig av ex kognitiv beteendeterapi, ändra sina tankespår, fokuserar på det positiva
jag tror fullt och fast på att positiva tankar föder posivtiva tankar, såsom en negativ tankekedja bara blir en långt nedåtgående spiral..
