Lördags-bråk
en sån där kväll som är så skitkul som en kväll med fem olika människor, som lever i samma familj, är på dåligt humör....
Alla surar på alla. Den ene tycker att den andre gjort för lite, den andre tycker bara det är tjat o tjat. Ungarna surar för att dom tvärvägrar äta nån mat, för dom är mätta på smågodis som dom knaprat på under eftermiddagen...jag är sur för att man står o lagar lite lördagsmys-mat, och sen ska ingen äta för dom druckit sig mätta på läsk eller käkat godis....
Sambon är sur för han tycker JAG är besserwisser...jag är sur för att INGEN förstår mej och jag tycker JAG drar för tungt lass här hemma....tjat o gnat o gnäll ingen förstår någon och alla tycker att det är synd om just DOM...
allt detta vardagliga smågnabb....det är livet det!
även det ska man njuta av. Visst känns det trist, men om meningen med livet är att uppleva saker, så ska man väl försöka gå IN den upplevelsen av att allt går emot en, och alla ´missförstår en?
Nu är det lite lugnare, vi tvingade stor sonen att käka upp det han hade på tallriken, inte poppis, men vad göra, han är så smal, visst är det gener (O NEJ INTE MINA ) men biopappa är ju smal o 1,88cm lång och inget underhudsfett...
hur som helst har han ätit klart, surbollen och de mindre killarna, har gått upp o ska se på film.
Själv har jag borrat ner mig i soffan med en rosa mini-dator, en kopp kaffe och en stor filt...
Så nu ska jag surfa runt på webben lite, och sen kanske kolla nån film...
nej, nu blev det livat igen store sonen OORKAR visst inte stoppa in sin tallrik i diskmaskinen efter maten...
suck.
man blir så trött.
