gladmymlan

hade viktigt möte på jobbet idag vid halv nio. hade styrt upp det bra, skulle bara lämna barn på skola, hos ex och på dagis, kvart i åtta och sen sticka till jobbet.

när jag lämnat mellankillen skulle jag lämna lill-fisen. Då ska han inte gå till dagis säger han surt.
När vi kommer dig, står han och ser allmänt ynklig ut, hostar fram ett  ynkligt - jag måj inte så bja göj ja inte mamma....host och snörvel.

jag måste nog hem och sova mamma....(han är tre o ett halvt ca.)

dagisfröken: Men är du dålig lille vän...du ser inte pigg ut...

allt slutar med att vi får åka hem, trots mitt viktiga möte.
och det må väl vara hänt....OM UNGEN varit sjuk på riktigt och inte hittapå-sjuk.
När vi sätter oss i bilen och ska hem hör jag ett elakt hemskt flin från baksätet
 
-haha mamma nu ska jag hem o LEEKA!

det är ju underbart. jag kom iväg på mötet tack vare mitt snälla ex som kom o agerade barnvakt (återigen tack tack tony)

och lille-sjuklingen hemma har levt sju och en halv rövare här i dag och lekt skrikit att alla är DUMMA  i huvudet, ja sån där härlig treårstrots i sin allra högsta form....

så denna vecka har jag jobbat halva måndagen i alla fall....

igår satt jag ivarje fall o grät till Mr Barack Obamas installationstal, jag är ju amerikan, i själ och hjärta, utan att någonsin varit där,
och jag är all for U.S.A och fame och glory and you can be anything! det bevisar ju faktiskt Barack Obama genom att inte ens haft en chefsposition eller varit guvenör eller något, bara tillbringat fyra år i senaten, kliva fram och svära president-eden, som en svart man, i USA det land där hans förfäder förmodligen fördes dit som slavar. Det är fantastiskt, overkligt och ja så....USA.!!!

ja, jag stod upp när dom sjöng nationalsången, och höll min hand över mitt hjärta.
lite störd är jag kanske ändå.