bokstavspojken

...här är Ludden på finlands-färjan och ungefär sådär glad var han hela tiden-)) lillfisen:-) Sommaren gled fram relativt fint, och nu är skolan i gång igen. Jag förberedde mej på katastrof, eftersom han  likt dom flesta adhd-barn, starkt ogillar förändringar...



Meen...peppar peppar...han har mognat något enormt över sommaren, och det går faktiskt riktigt bra för honom! härligt för hans självkänsla att liksom kunna som alla andra...
...sen är han väl lika impulsiv som vanligt, häromdan ringde fröken och visste inte om dom skulle ringa ambulans eller ej, för han hade klättrat upp i toppen på ett träd och sen fallit platt ner på marken på mage och tappat andan! - vilken TUR jag hittade den igen...sa ludd när jag hämtade honom...andan alltså:-))

han är så go. Idag har jag visserligen varit en dum mamma, av alla möjliga och omöjliga orsaker, men det är nåt som alla tre pojkarna håller med om, stor-fis är i värsta trotsen, lill-fis är i dumma-mamma-stadiet hela tiden, och adhd-pojken är väldigt missnöjd med väldigt mycket-)

men överlag så kommer vi nog klara av det här med, antar jag. Hade bara inte jag mått som jag gör med panikångesten hade allt varit så mycket lättare...

Nu har ju Ludden börjat och rida igen, på min häst, och han har en sån fin balans och är totalt orädd, så det går fort! roligt att se, att både han och storkillen har börjat tycka det är kul med hästar:-)

storfisen till o med galopperade på min Loke! inte illa va? och Ludden rider runt i olika cirklar och gör balansövningar....mäkta stolt blir man:-)

...inte så att solen varit överdrivet mycket framme hos oss, men lite badstunder har det allt blivit ändå!



för Lille-Ludden kan det nog både åska och hagla, får han vara i vatten är han lugn som en filbunke...ett vatten-barn helt klart fast han är en Oxe istjärntecknet!

Vi har varit på semester i Båstad. Han känner till det väl, och det är det enda ställe vi åker till varje sommar de senaste sex åren.

Ändå blev det för stor förändring för honom....han har varit stimmig och haft mkt otyg för sig. Sen kommer vi hem igen i går och allt är som vanligt och han går tillbaka till fil-bunke-stadiet!

en hemma katt är vad han är!!!

det är underbart med semester och sommarlov, för med adhd och as, är det ju så, att när kraven försvinner, försvinner även adhdn...nästan.

jag unnar honom en vila från krav och skolregler, och försöker "sopa" vägen fram under sommaren så han får så mycket ro och lugn som möjligt!

sen får vi hoppas tvåan kommer gå så bra som möjligt!

fortsatt trevlig sommar på er!

...och min lille adhd-plutt verkar ha glömt bort att han har adhd....första månaden efter skolavslutning var katastrof. men det vet man att det blir i och med att det är en stor förändring för honom.

men Nu! vilken liten kille! vi har inget planerat utan går mest hemma och pysslar. och det är DÅ som han mår som bäst...vi är jätteimponerade av honom...det är som att adhd-n inte existerar om han är kravlös...

vi har tom plockat bort ritalinet på kvällen...jag tyckte att det var så starkt preparat för så lite effekt, och vi testade i samråd med BUP att ta bort den. Han sover hyfsat bra ändå, och eftermiddagarna är lika lugna som förmiddagarna...
en riktig liten godbit för tillfället!!!!

härligt!

så sommaren fortskrider, i lugnt tempo utan större aktiviteter än lite grillkvällar, nån ridtur eller nån cykeltur...och det verkar funka alldeles fantastiskt bra för både honom och oss!

här sitter min lille bokstavspojk och experimenterar med "ivsfarliga syror"...(eller är det vatten och karamellfärg)




Han har sommarlov nu, men även om det oftast ses som något positivt ( såklart) så är det ändå en förändring...
och vad tycker barn med adhd och aspergers, om förändringar?
nä. inte bra.
inte bra alls.

han har varit om man säger överdjävlig om sitt eget barn, blir man attackerad då?
men, enormt irriterande, stökig, maniskt och även han sömnproblem...

han jagar hunden, han är allmänt stökig stimmig virrig och man får inte släppa kontrollen för en minut ens...gäller att hålla hårt i tyglarna.
man måste hitta på olika saker hela tiden som kan få honom att koncentrera sig, ex då hälla vatten i olika flaskor.
förra veckan snickrade han. han fick bygga och byggde och hamrade i tre dagar...

men oron finns där hos honom, hela tiden. han tål verkligen inte förändringar, även om dom är trevliga sådana!
fast jag vet att det snart lugnar sig, det tar några veckor för honom att acklimatisera sig, sen kommer det blir en härlig sommar, för så brukar det vara!

man märker ju att han blir trött på sig själv stackarn till slut. och storebror har jag fått tala med om hans adhd flera gånger, för att försöka förklara.

Det är ju inte L som är stökig egentligen. Det är ju adhd.n som gör honom sådan. stackaren.

...idag var det en dålig dag i skolan. Fröken ringde, och tyckte han skulle slippa från skol-tvånget resten av dagen...när jag kom dit, var han sur som ättika. Bara att packa ihop och åka hem.

väl hemma, är han som en omvänd hand. glad  och lugn.

förmodligen var det väl något krav han inte klarade av eller blev osäker på ,och reagerade så istället. Outgrundliga är hans vägar, men när han sätter sig på tvären, sitter han på tvären ordenligt !

nu har han fått en mejsel och en trasig bandspelare, så nu har han gärning i ett par timmar
plutten!

...så dum man är som mamma ibland. Igår var det ett sånt där tillfälle där man inte tänker sig för.
vi skulle äta pizza hemma. jag frågar pojkarna
-vad vill ni ha för pizza?
Ludden vill ha kebab-pizza, men utan lök.

-en kebabpizza med extra lök skojar jag.
- nä UTAN lök säger sonen.
 (trögmamma) säger - extra mycket lök, ska bli! (skojar ju till det lite)

-men mamma, säger Ludd, du förstår ju inte vad jag säger utan betyder INGEN lök! vad konstigt att du inte förstår vad jag säger!

och så klart, så mkt som jag läst om aspergers, och om att dom har svårigheter att förstå "ironi" eller skämt som inte är utformade som en rolig historia...

Han trodde på allvar att jag var lite smått efter, som inte fattade att han absolut inte ville ha lök...

såna dumma grejer är så lätt att göra.

min lille pojk är oerhört förändrings-känslig. Nästan som jag sa en gång, är han allergisk mot förändringar...

Man kan tycka att det är förändringar som gäller skola, lokaler, stimmiga vardagar där man far runt...

men även små små förändringar.

som att fylla åtta år.
vilket borde vara positivt. man blir liksom ÄLDRE och de flesta barn vill bli äldre...större..starkare...
men inte min pojk.

han går omkring hemma och gråter ofta. när jag frågar varför,
berättar han att det var MYYCKET  bättre att vara SJU år.

och det är klart...det är ju även det en förändring....

...då var det dags att byta lakan i sängen hos barnen igen.
-var är mitt VANLIGA lakan mamma?

-det har mamma slängt i tvätten, du får ett NYTT lakan nu

-men varför har du slängt mitt lakan i tvätten? tror du jag kissat ner mej? var det att jag käkade ostbollar i sängen igår? varför??

-nej, men man byter lakan i sängarna, man måste ju det, jag byter mina lakan i min säng med så klart. och storebror.

- men har ni kissat ner er då?

-nej man byter ändå.

-varför?varför får jag inte ha mitt VANLIGA lakan??

.....mmm. så är det här hemma. Andra barnen märker inte ens om jag bytt rent i sängen eller ej.

här är grabbarna grus, knoll och tott, Ler och Långhalm, de två musketörerna......



kortet togs i går på skolans årliga vårfest...Det skiljer fyra år på dom, lill-fis o Ludd, o´ ändå är dom så näära varandra.
Jag vet när jag väntade Lill-fis, så var jag orolig eftersom Lille Ludd höll på att ev få sin diagnos, och jag hade onda aningar om hur allt skulle gå.

så blev det TVÄRTOM....

Lille adhd-Ludd må vara vild och okontrollerbar, men han tummar inte på något för Lill-fis, Lill-fis är det viktigaste av allt för honom. Ludd kan gå i eld och vatten för lille-fisen. Ludd leker med honom jäämt, som om dom inte behövde nån annan på jorden än varandra!

och när Ludd inte är här, ligger Lill-fis i soffan och gråter värre än lille skutt, efter Ludd. Tårar åt alla håll....jag sa-sa-saaaaknar min Ludd...uhu uhu  

jag har ju storebror och Ludd, som det bara skiljer 2 år på, och jag trodde att dom två alltid skulle leka med varann, och visst det gör dom,
men det går inte jämföra med Ludd o Lill-fis!
som om dom verkligen är själsfrender. Fastän Ludd är impulsiv o lätt tar till ett litet slag, och Lill-fis är hur lugn o cool som helst....

så har dom förståelse för varandra, och ett alldeles särskilt band som är sällsynt...

verklig syskonkärlek!

Jag har haft en otrolig hjälp av Ludwig i Lill-fis uppväxt. Ludwig har sett till att inget farligt händer Lill-fis, han bygger otrolga roliga saker till Lill-fis. Han köper slime till honom, han bakar kakor åt honom. Det finns inget som ha n INTE gör för sin Lillebrorrsa.

rätt vackert va?

...tycker jag vi hade hemma här i går kväll, när Lillebror var på ret-humör och hade konstiga ljud för sig och gjorde fula miner åt L...

- åååå vad jag önskar att man fick slå sin lillebror. jag hade slagit honom HÅRT om jag bara hade FÅTT! sa L o satte sig på sängkanten.

.....för ett halvår sen hade han bara klappat TILL lillebror så han rullat iväg över golvet utan att ens reflektera över om det var rätt eller fel gjort.

inte illa va?

en sak som varit irriterande svårt att få grepp om, och som jag inte VILL störa mig på, eller ha något problem med,
men har ändå....
 
Det spelar ingen roll vad du gör, så kunde alltid varit bättre i min sons värld.

har jag bakat en kaka, vill han ha två.

har jag gjort hans favoriträtt skulle jag gjort en gryta bara till honom extra...

får han smågodis, är det fel godis alternativt lite för lite.
 
har vi korv i bröd en dag till lunch borde vi haft fler eller annan dressing eller vad som.

ska vi till liseberg, skulle vi vara där i FLER dagar, hade vi varit ifler dagar, skulle det varit för MYCKET.

har jag köpt glass ska han ha hela paketet annars ingen...

Det är så svårt att förhålla sig til, om man har köpt en sak eller gjort något kan man vara säker på att nån annan fick något bättre eller att kladdkakan bara bör vara till honom annars är det inte bra.

Jag bakade härom dagen, och istället för att han blir glad så säger han direkt
 
- får man ta tre?
 -nä ta en vettja och ta en till om du vill ha mer sen....svarar jag

- jaha. synd att man inte får ta tre. det var ju snällt att du bakade meen.....

SÅ säger han.
inte

- MAMMA JAG VILL HA TRE TRE TRE !!!

utan ett lite milt -
-jaha....cirkus...jag trodde man fick sitta på alla elefanter och se föreställningen...jaha ska man bara sitta där då på en bänk och glo....

-godis? jaha.....jag trodde man fick en hel påse fylld med smågodis och inte bara en halv påse....( sen kan påsarna rymma två kilo, spelar mindre roll)

det verkar vara hans "grej" att fastna på.-
 
-jaha en cykel. det var ju kul...MEN jag trodde jag skulle få en rymdraket. ..men en cykel är väl bra då.....
så ser han så där utttråkad ut...

sen är han ju glad för kakan/ cirkusbiljetten/ cykeln så klart i slutändan. men det är en sak han alltid gör som lätt får en irriterad...

tror det är nåt jag måste lära mig. Det är hans "grej" liksom. Men inte desto mindre är det något som kan reta gall-feber på en när det man gör aldrig "duger". Sen ska man ju inte tänka så jag vet, men man  kanske har sparat till den där cirkusbiljetten, eller bakat den där kakan för att göra honom glad.
 
man förväntar sig att han ska bli nöjd.
felet ligger i min förväntan.

han bara säger det han känner.

från i somras...han blir alltid bra på kort killen....
vi har haft ett par dagar som varit bra, jag har ju gått en kurs i adhd, r.s olika strategier för att hantera adhd så att det blir så bra som möjligt i familjen. Bland annat fick vi lära oss hur enormt viktigt det är med positiv förstärkning. Barn med adhd får ju så ofta skäll och tillsägelser, så det är om möjligt ännu viktigare att man kommer ihåg att verkligen förstärka positivt, även små micro-saker som man tycker fungerar.




jag har försökt att anamma detta tänkande så mkt det går, och jag är förvånad över resultatet. jag trodde nog att han skulle "se igenom" mitt beröm och ta det som fjäsk och tom kanske bli sur, men där hade jag fel.

Han köper beröm-biten med hull och hår, och om jag använder ord som "stolt" blir han näst intill mallig... jag berömmer ett visst beteende som jag vill se mer av, och ignorerar det beteendet som jag vill ska upphöra.  Lättare sagt än gjort, man får se mellan fingrarna med sånt man normalt sett reagerat på, med kanske skäll eller annan tillsägelse, inte så lätt alla gånger....

Nu går jag medvetet in och SER en situation, där han håller på med något jag inte vill, och ignorerar det.

Att man jobbar på det sättet, det är ganska enkelt, eftersom man inte orkar ta ALLA konflikter som uppstår, och man orkar inte tjata hela tiden, det är inget kul liv för varken honom eller mig. Sen är det bara så mkt info som han orkar ta in...för mkt regler blir bara surr i huvudet på honom.

....OCH om man har för många regler, kan det lätt hända att man inte orkar vara konsekvent, och sådant är dom flesta adhd-barn och för den delen andra "vanliga" barn, nästintill allergiska mot....
har man sagt en sak, ska det vara så. basta. hellre FÅ regler som man kan hålla, än många där det finns risk att man inte följer reglen fullt ut.

hur som haver har vi arbetat med positiv förstärkning mkt och det verkar vara något som fungerar för honom, härligt. Så vi har haft en period där allt varit så mkt bätte och HAN har varit mer harmonisk med tycker jag.


I

så sant så sant:


"Barnet med autism lever i sin egen värld, medan barnet med Aspergers syndrom är i den här världen men på egna villkor"

...idag fyller min lille bokstavs-pojk 8 år! tänk jag trodde inte vi skulle uppleva den dagen, han var så våghalsig som barn att jag gick konstant omkring med hjärtat i halsgropen och var orolig fast förresten det vete gudarna om jag inte är sån fortfarande!

vi var uppe och firade honom lite på morgonkvisten innan sambon stack till jobbet.
Ludd fick BAKUGAN.
BAKUGAN.
 Vilket jäklans ord men det är några slags bollar i plast som blir drakar om man kastar dom? nåt japanskt antagligen och han äälskar dom.

han får ju en mobiltelefon sen med, en stöt-tålig-damm-tålig-vatten-tät med ficklampa o annat jox. och så inbyggd grej så jag kan gå in på min mobil o se var han håller hus om han skulle försvinna.
det kan ju vara bra...fast än så länge brukar han faktiskt inte gå utanför tomten, men den dagen kommer ju. Han ser ju andra barn som är ute och går eller cyklar på gatan till kompisar, men Lille Ludd är, trots sin adhd och impulskontroll-brist, väldigt försiktig av sig vad gäller nya situationer, det ska vara samma, och där är en trygghet i att det nog skulle mycket till för honom att rymma eller sticka ut på äventyr.

grattis i alla fall älskling och må du ha en underbar dag! puss älskar dej raring!

Min lille pojk fyller åtta år i morgon. Store-pojken fyller tio idag...
helt otroligt vad tiden rinner iväg..

Min lille Ludd...som är så kul, önskar sig så många varierande saker och det är alltid lika kul att lyssna på, vad som står högst upp på önskelistan..

i vintras var det "GAMMALT BRÖD" som var nr ett vad han ville ha i ett paket.

...vilket föll sig naturligt när han nu matade så fruktansvärt många ankor vid det tillfället. Men ändå. gammalt bröd.

kartongerna är ju oftast roligare än presenterna, och då kartonger fortfarande är ett stort intresse så fattar man väl det..

Förra året, önskade sig storkillen ett nintendo-wii, och lill killen önskade sig ett fick ur...

storkillen fick sitt wii, och bölade när han öppnade paketet, och lillkillen fick ett fickur och bölade minst lika mycket...

det var en rätt kul jul, för dom öppnade sina paket me wii resp klockan i samtidigt, och var lika glada och exalterade,och då hade nog fickuret införskaffats för ca 150-200 kr  medans wiiet...ja. . . .

denna födelsedag, önskade sig stor killen cykel mobiltelefon wiidosor och allt var det var.
lill-killen önskar sig Bakugan. bollar som man ska kasta så blir dom drakar....mmm.

mp3spelare hade han ju en redan, eftersom han byggde en själv av papper hemma hos sin pappa....:-)

...idag  pratade vi om barn, och då kom min lille bokstavskille och ville vara med i disskussionen.
- jaa....fler barn...vad kul! sa han. sen fortsatte han: - jag vet hur man gör dom!

- va sa vi och försökte se allvarliga ut.

- ja, först måste du mamma hitta en ny kille att gifta dej med. Och då blir det en ny unge ju!
....men, fortsatte han, - då måste du göra dej av med han först! och pekade med tummen åt min sambo:-)

jadu, vad säger man. jag skaffade ju mina två första barn med en annan, och sen träffade jag min nuvarande och vi har ett barn tillsammans...klart som korvspad att han trodde man måste byta karl för att få ett barn till!!!! gull-ungen.
förresten är jag både vacker och söt idag!
sånt blir jag glad över att höra!

....här var det nära ögat min lille älskling blev uppäten av en livsfalig dinosaurie som vi träffade på i Halmstad i somras...han ser faktiskt förvånansvärt glad ut ändån, lill-plutten, eller vad tycker ni??



Vi har haft några riktigt bra dagar nu senaste tiden. Det är som om det går i perioder, nu är det en bra harmonisk period, där allt flyter på jättebra, och i skolan går det kanon.
Han är inne i en härlig brev-skrivar-tid...var och varannan dag får jag kärleksfyllda brev, där det står mamma är bäst, ludwig älskar mamma....

till och med hunden får brev, och vi tränar honom (hunden alltså) på att kunna läsa dom...

Mycket kan man tycka vara jobbigt med adhd-barn kanske, men samtidigt GER dom så mkt mer av sig själva, det är ju naturligt att man får MYCKET åt båda hållen, när han är glad, ja då är han SUPERDUPER-JÄTTE-LYCKLIG och man  är VÄRLDENS BÄSTA MAMMA, och när han är åt andra hållet....ja då är det riktigt uselt på mammafronten.

Men eftersom han är så impulsiv och svänger fort i humör, så går det fort över, och vi kan ha en dust, så fjädrarna ryker, för att i nästa stund skratta så tårarna rinner! En härlig berg-och-dal-bana som man tyckte var lite otäck och alldeles för snurrig i början, men som man nu åkt så många varv att man lärt sig njuta av färden!

många undrar "hur man orkar", men det är knasigt att fråga egentligen, för dom ser lätt det "jobbiga", allt stimm och stirr och vilda fighter, men det är ju lika mycket (om inte mer) mys-stunder, härliga skratt-attacker och gosiga äta-upp-dej-kramar man får!

så jag kan nästan fråga DOM - hur orkar ni ha det så .....trist och vanligt? här är det lattjo-laban minsann i alla fall, ingen risk för att det blir låångtråkigt!

så det är för och nackdelar som med allt annat så klart. men hur eller hur så överväger det goda och roliga alltid i slutänden!

ett jättefint hemmabyggt kuvert av min lille L, och en vacker lapp med trasiga kanter på, där det sto´d:
"jag älskar dej mamma"

är det inte för underbart, min lille pluttepojk....

Det är rätt härligt med aspergers. Nu är ju min lille L inte DIAGNOSTICERAD med aspergers, men han har helt klart drag av det, och ganska uppenbara drag med.

Aspergerare, är ju ett märkligt släkte. Allergiska mot  förändringar, allt ska vara tråkigt förutsägbart och enkelt. Dom kan även ha svårt för när någon SÄGER något, men MENAR något annat. Ironi eller dolda agendor är inget för en aspergare.
jag var på ett intressant föredrag av en aspergare förra veckan.

Han var nu vuxen, men sa att när någon frågar ex tjena, hur är det? så kan det hända att han svarar - jo tack bra.
men några följdfrågor kommer oftast inte från honom. Han förstår inte riktigt det sociala samspelet, och hur man är "artig" och frågar hur någon mår, fast man egentligen inte alls är specielllt intresserad av att veta svaret.
Det är som att prata om vädret liksom...

MEN å andra sidan kan man vara ganska säker på att en aspergare, inte heller säger  något som han eller hon själv INTE menar.

Ett härligt exempel på det är min underbara son....

detta utspelade sig iförrgår hemma::

 L: - mamma, jag ÄLSKAR DEJ.
jag: Mamma älskar dej med raring.

L: -mamma jag verkligen ÄLSKAR dej mest av allt i hela världen.
jag: ja och du är verkligen världens gulligaste lille kille det vet du.

så där gick han en halv dag o var så kärvänlig och gullig och älskade älskade mamma som han saaknat så mycket.

till slut säger jag lite till honom...men varför är du så kärvänlig just idag lille vän? har du saknat din gamla mamma idag?

L: - nej, men jag säger så bara för att du ska ge mej en jättestor kartong!
jag: jaha, så du bara SÄGER det för att FÅ något.

L. -ja, men jag vill ju ha en kartong.

Detta sägs alltså, utan ett UNS av elakhet eller beräknande från hans sida.
utan det är så klockrent tänkande för honom. han säger nåt snällt, då blir jag glad o ger honom en kartong!
min lille plutt!

sen vet jag ju ändå att han menar det, att han älskar mej, och att han saknar mej om dagarna så klart!

men det har alltid varit så, min adhd/stök pojk må vara många saker, varav en del inte så snälla, men OÄRLIG har han aldrig varit...

han har alltid sagt om det är han som tagit sönder något i huset, om han har slagit någon, eller gjort något han inte får, han har vad jag vet aldrig ljugit.
Visst sen har vi problematiken som är lite kontrovers till ovanstående,
för han HAR ju sagt på skolan att jag slagit honom i pannan med knytnäven....( nej det har jag inte verkligen)

men när den situationen var, så frågade jag honom många gånger om varför han LJUGIT och sagt att jag slagit honom,
men då sa han bara lugnt : - men du gjorde ju det. (slog honom i pannan med knytnäven alltså)
NÄR NÄR slog jag dej, och i mitt stilla sinne började jag ifrågasätta min egen minneskapacitet, för jag kunde verkligen inte erindra mig att jag någon gång burit hand på varken ett barn elller djur eller något  och inte dricker jag nån vidare sprit eller alkohol heller så nån blackout kan det ju inte heller handlat om....

men så sa L. men det var ju i köket. när jag slagit lillebrorsan. och du sa, att vi skulle  ha en regel att ALLA får slåss hemma.

DÅ gick det upp ett ljus för mamma.

det var i julhelgen, och han hade varit lite stimmig, och slagit alla lite varstans, och bland annat slagit lillebror på två år i magen så vi nästan fick åka in med honom...lillebror alltså...

L och jag satt i köket på golvet, och pratade om det. jag sa - men vad skulle du säga om ALLA slogs här hemma. tänk om jag skulle bara gå runt och slå dej i huvudet när du gick förbi, eller slå dina bröder elller ta sönder saker.
tänk om vi hade en regel att ALLA  får slåss?
är det inte bättre, om vi har en regel att INGEN får slåss? och då gäller den regeln även Dej L?

jo det tyckte han ju.
sen var det inget mer med det.

men förmodligen har han som alltid gärna bakar in det mest negativa man säger  till en stor saftig kaka
exempelvis jag säger: L, du måste städa ditt rum det är jättestökigt.
L översätter detta i sitt huvud till Du HATAR MEJ du vill att jag ska lyfta saker o få ont i ryggen och DÖ du vill inte jag ska leeeva mer uhuhuhuhu......

så på samma sätt översatte han vår lilla pedagogiska stund i köket där på golvet till att jag plötsligt bestämt att ALLA får slåss, och inte minst jag.
var han fick knytnäven i pannan ifrån är mig än en gåta, för jag vet att vi satt där på golvet, och ingen av oss var arga, och jag strök L över håret vid pannan.....

tänk så fel det kan bli.
men ändå. just ärligheten eller kanske uppriktigheten, intentionerna hos aspergare är fantastisk. och faktisk, så föredrar jag en människa som säger rent ut hur han tänker o tycker, än en som säger en sak o menar en annan....
detta trots att det kan bli fel ibland...