min lille gos...

från i somras...han blir alltid bra på kort killen....
vi har haft ett par dagar som varit bra, jag har ju gått en kurs i adhd, r.s olika strategier för att hantera adhd så att det blir så bra som möjligt i familjen. Bland annat fick vi lära oss hur enormt viktigt det är med positiv förstärkning. Barn med adhd får ju så ofta skäll och tillsägelser, så det är om möjligt ännu viktigare att man kommer ihåg att verkligen förstärka positivt, även små micro-saker som man tycker fungerar.




jag har försökt att anamma detta tänkande så mkt det går, och jag är förvånad över resultatet. jag trodde nog att han skulle "se igenom" mitt beröm och ta det som fjäsk och tom kanske bli sur, men där hade jag fel.

Han köper beröm-biten med hull och hår, och om jag använder ord som "stolt" blir han näst intill mallig... jag berömmer ett visst beteende som jag vill se mer av, och ignorerar det beteendet som jag vill ska upphöra.  Lättare sagt än gjort, man får se mellan fingrarna med sånt man normalt sett reagerat på, med kanske skäll eller annan tillsägelse, inte så lätt alla gånger....

Nu går jag medvetet in och SER en situation, där han håller på med något jag inte vill, och ignorerar det.

Att man jobbar på det sättet, det är ganska enkelt, eftersom man inte orkar ta ALLA konflikter som uppstår, och man orkar inte tjata hela tiden, det är inget kul liv för varken honom eller mig. Sen är det bara så mkt info som han orkar ta in...för mkt regler blir bara surr i huvudet på honom.

....OCH om man har för många regler, kan det lätt hända att man inte orkar vara konsekvent, och sådant är dom flesta adhd-barn och för den delen andra "vanliga" barn, nästintill allergiska mot....
har man sagt en sak, ska det vara så. basta. hellre FÅ regler som man kan hålla, än många där det finns risk att man inte följer reglen fullt ut.

hur som haver har vi arbetat med positiv förstärkning mkt och det verkar vara något som fungerar för honom, härligt. Så vi har haft en period där allt varit så mkt bätte och HAN har varit mer harmonisk med tycker jag.


I

läste nåt intressant idag...

så sant så sant:


"Barnet med autism lever i sin egen värld, medan barnet med Aspergers syndrom är i den här världen men på egna villkor"

adhd,aspergers och jag

Jag vet inte men senaste året har verkligen mitt intresse väckts för den typen av frågor som berör barn med adhd-problematik, med ex bristande impulskontroll, koncentrationssvårigheter, dåligt minne, störande beteende mm.

Min son har allt detta, och jag FÖRSTÅR att han i andra ögon är en ganska "jobbig" och "irriterande" "ouppfostrad" pojk.
MEEN. det är så otroligt ledsamt att se att förståelsen för de här typen av f-u-n-k-t-i-o-n-s-h-i-n-d-e-r är så liten i dagens samhälle, trots all information som finns.

Varför är det INTE ok att säga "men upp och hoppa nu och spring lite" till en rullstolsbunden, men HELT OK att säga till ett barn med för lite noradrenalinhalt att "skärp till dej nu, du måste lära dej att lyssna och sitta still"...

VAD är det som gör att man så lätt blir jätte irriterad på adhd-pojken, medans den blinda flickan får alla sympatier?

Självklart förstår jag, om smärta sitter synbar, kan man inte undfly den ens som åskådare, det blir så total, man SER att personen har ett handikapp, och ens instinkt att vara till hjälp kryper genast fram

Ett barn som bara sitter och har konstiga ljud för sig i klassrummet, eller tvångsmässigt mååste säga nynct sjutton gånger i rad, ett barn som PÅ GRUND av sitt funktionshinder, är ett störande element i klassrummet, ett barn som PÅ GRUND AV sitt funktionshinder, är impulsstyrd och därför hamnar i konflikter mkt snabbare än andra barn...vems hjälpande hand sträcks fram där???

Vi har avverkat tre resurspersoner, varav ingen så vitt jag förstått, är intresserad av att vara RESURS  åt min pojk, utan gör det för att den är beordrad av sin chef att vara just en resursperson, och så får den ju mer timmar med vilket  är lika med mer i plånboken.

ingen verkar (eller inbillar jag mig för mkt, man är ju känslig som bokstavsmamma) på allvar  tycka OM min son för den strålande stjärna han är av dessa resurspersoner.

Och det faller sig ganska naturligt att det är så tyvärr. Ett barn som mestadels bara visar upp sina jobbiga sidor, gör ju sig svårare att älska, än ett barn som visar sin allra bästa sida hela tiden.

OM det inte råkar vara så att man är MAMMA till det bokstavsbarnet. För vad jag lärt mig genom åren, så är kärleken om möjligt ännu större, när han är som "värst".

Det har tagit gråt coh tandagnislan, men jag har äntligen hajat grejen med L. Det är ytters få gånger jag blir ens irriterad på honom längre, eftersom jag nu ser "igenom" adhd:n och ser honom för den han är.

och de gånger han råkar vara borta hemifrån (vilket inte händer säärskilt ofta då han är väldigt förändringskänslig)
så är tomheten enorm. tusen gånger större än med de andra barnen.
Han är så MYCKET  av allt, så när han tar med sig själv och allt sitt "mycket" så finns ett otroligt stort tomrum kvar.

man förstår inte vad man ska göra med all tid när adhdkillen flytt fältet för några timmar....

Förr kunde jag nästan pusta ut litegrann, men nuförtiden är jag bara helt ...ensam utan adhd/aspergers-karusellen ständigt igång.

tänk vad fort man vänjer sig vid detta.
Och tänk vad mycket man lär sig i och med att ens barn har detta funktionshinder.

jag har lärt mig otroligt mkt, ex hur människor ÄR när det är något dom inte förstår
hur otroligt välvillig skola är när man har ett exemplariskt barn, och hur vidrig skolan är, när man har ett barn som itne passar i "mallen"

två sidor av samma sak.

jag skulle i varje fall som helst inte vilja byta ut en sekund av mitt liv med alfabetet, det är lärorikt ,intressant, ger optroligt mkt tålamod och kraft även om det även naturligt vis tar energi då man ser att barnet mår dåligt av och till.

Men på något vis är jag stolt. stolt över L och hans enorma unik-itet. han är verkligen i en klass för sig, klarast lysande stjärnan av dom alla, och detta trots eller kanske tack v-a-r-e adhd/ as.....


GRATTIS ÄLSKLING PÅ DIN 8 ÅRS DAG!

...idag fyller min lille bokstavs-pojk 8 år! tänk jag trodde inte vi skulle uppleva den dagen, han var så våghalsig som barn att jag gick konstant omkring med hjärtat i halsgropen och var orolig fast förresten det vete gudarna om jag inte är sån fortfarande!

vi var uppe och firade honom lite på morgonkvisten innan sambon stack till jobbet.
Ludd fick BAKUGAN.
BAKUGAN.
 Vilket jäklans ord men det är några slags bollar i plast som blir drakar om man kastar dom? nåt japanskt antagligen och han äälskar dom.

han får ju en mobiltelefon sen med, en stöt-tålig-damm-tålig-vatten-tät med ficklampa o annat jox. och så inbyggd grej så jag kan gå in på min mobil o se var han håller hus om han skulle försvinna.
det kan ju vara bra...fast än så länge brukar han faktiskt inte gå utanför tomten, men den dagen kommer ju. Han ser ju andra barn som är ute och går eller cyklar på gatan till kompisar, men Lille Ludd är, trots sin adhd och impulskontroll-brist, väldigt försiktig av sig vad gäller nya situationer, det ska vara samma, och där är en trygghet i att det nog skulle mycket till för honom att rymma eller sticka ut på äventyr.

grattis i alla fall älskling och må du ha en underbar dag! puss älskar dej raring!

födelsedagar...

Min lille pojk fyller åtta år i morgon. Store-pojken fyller tio idag...
helt otroligt vad tiden rinner iväg..

Min lille Ludd...som är så kul, önskar sig så många varierande saker och det är alltid lika kul att lyssna på, vad som står högst upp på önskelistan..

i vintras var det "GAMMALT BRÖD" som var nr ett vad han ville ha i ett paket.

...vilket föll sig naturligt när han nu matade så fruktansvärt många ankor vid det tillfället. Men ändå. gammalt bröd.

kartongerna är ju oftast roligare än presenterna, och då kartonger fortfarande är ett stort intresse så fattar man väl det..

Förra året, önskade sig storkillen ett nintendo-wii, och lill killen önskade sig ett fick ur...

storkillen fick sitt wii, och bölade när han öppnade paketet, och lillkillen fick ett fickur och bölade minst lika mycket...

det var en rätt kul jul, för dom öppnade sina paket me wii resp klockan i samtidigt, och var lika glada och exalterade,och då hade nog fickuret införskaffats för ca 150-200 kr  medans wiiet...ja. . . .

denna födelsedag, önskade sig stor killen cykel mobiltelefon wiidosor och allt var det var.
lill-killen önskar sig Bakugan. bollar som man ska kasta så blir dom drakar....mmm.

mp3spelare hade han ju en redan, eftersom han byggde en själv av papper hemma hos sin pappa....:-)

min gobit

...idag  pratade vi om barn, och då kom min lille bokstavskille och ville vara med i disskussionen.
- jaa....fler barn...vad kul! sa han. sen fortsatte han: - jag vet hur man gör dom!

- va sa vi och försökte se allvarliga ut.

- ja, först måste du mamma hitta en ny kille att gifta dej med. Och då blir det en ny unge ju!
....men, fortsatte han, - då måste du göra dej av med han först! och pekade med tummen åt min sambo:-)

jadu, vad säger man. jag skaffade ju mina två första barn med en annan, och sen träffade jag min nuvarande och vi har ett barn tillsammans...klart som korvspad att han trodde man måste byta karl för att få ett barn till!!!! gull-ungen.
förresten är jag både vacker och söt idag!
sånt blir jag glad över att höra!

RSS 2.0