selektivt minne...
min lille L. är ju verkligen speciell. Vissa saker är ett hinder för honom, andra en välsignelse.
EN sak som jag tycker är bra med honom, sen vet jag inte om det har med hans diagnos och göra eller ej,
är att han har ett kort minne, rättare sagt, han kommer ihåg BRA saker, och glömmer bort alla jobbiga saker direkt.
ha nkan ha haft en enormt jobbig dag på skolan, mycket konflikter mm, MEN dom lagade jättegoda pizzabullar till mellanmål...då är det mellanmålet som han kommer ihåg.
märkligt men bra på något vis.
det är ju så mkt konflikter så mkt saker som går snett varje dag, så många problem, så det skulle vara ohållbart om han kom ihåg och funderade över dom alla. Nu har naturen ordnat det så, att han kommer ihåg små saker, som att han kastade en snöboll på en kompis på rasten, men dom blev sams sen, men att han hade ett jätteutbrott som varade i över entimme typ, DET har han inte pejl på alls har ens hänt.
men visst, dåligt minne är inte ALLTID av godo.
han satt förra sommaren och tittade på kort från vår semester, där var bland annat bilder från liseberg.
-åh DIT vill jag åka mamma sa L.
-men det är ju DU och jag på korten säger jag då...
-va? säger L. det kommer han inte ihåg alls.....
EN sak som jag tycker är bra med honom, sen vet jag inte om det har med hans diagnos och göra eller ej,
är att han har ett kort minne, rättare sagt, han kommer ihåg BRA saker, och glömmer bort alla jobbiga saker direkt.
ha nkan ha haft en enormt jobbig dag på skolan, mycket konflikter mm, MEN dom lagade jättegoda pizzabullar till mellanmål...då är det mellanmålet som han kommer ihåg.
märkligt men bra på något vis.
det är ju så mkt konflikter så mkt saker som går snett varje dag, så många problem, så det skulle vara ohållbart om han kom ihåg och funderade över dom alla. Nu har naturen ordnat det så, att han kommer ihåg små saker, som att han kastade en snöboll på en kompis på rasten, men dom blev sams sen, men att han hade ett jätteutbrott som varade i över entimme typ, DET har han inte pejl på alls har ens hänt.
men visst, dåligt minne är inte ALLTID av godo.
han satt förra sommaren och tittade på kort från vår semester, där var bland annat bilder från liseberg.
-åh DIT vill jag åka mamma sa L.
-men det är ju DU och jag på korten säger jag då...
-va? säger L. det kommer han inte ihåg alls.....
adhd,aspergers och jag.
Jag vet inte men senaste året har verkligen mitt intresse väckts för den typen av frågor som berör barn med adhd-problematik, med ex bristande impulskontroll, koncentrationssvårigheter, dåligt minne, störande beteende mm.
Min son har allt detta, och jag FÖRSTÅR att han i andra ögon är en ganska "jobbig" och "irriterande" "ouppfostrad" pojk.
MEEN. det är så otroligt ledsamt att se att förståelsen för de här typen av f-u-n-k-t-i-o-n-s-h-i-n-d-e-r är så liten i dagens samhälle, trots all information som finns.
Varför är det INTE ok att säga "men upp och hoppa nu och spring lite" till en rullstolsbunden, men HELT OK att säga till ett barn med för lite noradrenalinhalt att "skärp till dej nu, du måste lära dej att lyssna och sitta still"...
VAD är det som gör att man så lätt blir jätte irriterad på adhd-pojken, medans den blinda flickan får alla sympatier?
Självklart förstår jag, om smärta sitter synbar, kan man inte undfly den ens som åskådare, det blir så total, man SER att personen har ett handikapp, och ens instinkt att vara till hjälp kryper genast fram
Ett barn som bara sitter och har konstiga ljud för sig i klassrummet, eller tvångsmässigt mååste säga nynct sjutton gånger i rad, ett barn som PÅ GRUND av sitt funktionshinder, är ett störande element i klassrummet, ett barn som PÅ GRUND AV sitt funktionshinder, är impulsstyrd och därför hamnar i konflikter mkt snabbare än andra barn...vems hjälpande hand sträcks fram där???
Vi har avverkat tre resurspersoner, varav ingen så vitt jag förstått, är intresserad av att vara RESURS åt min pojk, utan gör det för att den är beordrad av sin chef att vara just en resursperson, och så får den ju mer timmar med vilket är lika med mer i plånboken.
ingen verkar (eller inbillar jag mig för mkt, man är ju känslig som bokstavsmamma) på allvar tycka OM min son för den strålande stjärna han är av dessa resurspersoner.
Och det faller sig ganska naturligt att det är så tyvärr. Ett barn som mestadels bara visar upp sina jobbiga sidor, gör ju sig svårare att älska, än ett barn som visar sin allra bästa sida hela tiden.
OM det inte råkar vara så att man är MAMMA till det bokstavsbarnet. För vad jag lärt mig genom åren, så är kärleken om möjligt ännu större, när han är som "värst".
Det har tagit gråt coh tandagnislan, men jag har äntligen hajat grejen med L. Det är ytters få gånger jag blir ens irriterad på honom längre, eftersom jag nu ser "igenom" adhd:n och ser honom för den han är.
och de gånger han råkar vara borta hemifrån (vilket inte händer säärskilt ofta då han är väldigt förändringskänslig)
så är tomheten enorm. tusen gånger större än med de andra barnen.
Han är så MYCKET av allt, så när han tar med sig själv och allt sitt "mycket" så finns ett otroligt stort tomrum kvar.
man förstår inte vad man ska göra med all tid när adhdkillen flytt fältet för några timmar....
Förr kunde jag nästan pusta ut litegrann, men nuförtiden är jag bara helt ...ensam utan adhd/aspergers-karusellen ständigt igång.
tänk vad fort man vänjer sig vid detta.
Och tänk vad mycket man lär sig i och med att ens barn har detta funktionshinder.
jag har lärt mig otroligt mkt, ex hur människor ÄR när det är något dom inte förstår
hur otroligt välvillig skola är när man har ett exemplariskt barn, och hur vidrig skolan är, när man har ett barn som itne passar i "mallen"
två sidor av samma sak.
jag skulle i varje fall som helst inte vilja byta ut en sekund av mitt liv med alfabetet, det är lärorikt ,intressant, ger optroligt mkt tålamod och kraft även om det även naturligt vis tar energi då man ser att barnet mår dåligt av och till.
Men på något vis är jag stolt. stolt över L och hans enorma unik-itet. han är verkligen i en klass för sig, klarast lysande stjärnan av dom alla, och detta trots elelr
städning mm
Idag ska det mödosamma arbetet med att städa L.s rum ta sin start....
Det är inget som man gör i en handvändning precis, det krävs förberedelser, godkännande från L., gärna i tvåtre omgångar, det krävs en noggrannhet värre än vad en av teknikerna i CSI behöver,
här kan man inte bara städa eller röja upp hur som helst, nej nej nej
du måste noga värdera varje sak du tar upp för att kasta, -oj där ligger en gammal tidning...den går nog att slä....STOPP herre min je.. nu var det nära jag kastade bort hans enormt viktiga skattkarta som han MÅSTE ha för att hitta till skatten....
ok jobbar vidare, sytråd...aha den lätta går jag inte på, jag vet att den transporterar energi från jättediamanten till hans enormt viktiga och speciella energi-maskin....
sytråd får vara kvar...jag klättrar vidare, kartonger med hål i....eller avancerade rymdfarkoster? suck. snart ger jag upp....
galjarna som hänger på rad på en annan tråd uppspänd mellan ett par pallar och en garderob, får vara kvar med....jag vet att dom genererar nån skydds-sffär som skyddar honom mot den flygande Hjärnan (som vanligtvis bara bor i badrummet)
jaja. efter en timmes letande, får jag tag på några smutsiga jeans, lite strumpor som ska tvättas, och jag får lämna rummet i samma skick det var....
JO VISST.... har jag bara helt sonika städat ur hans rum medans han är i skolan....men det misstaget gör jag inte om.
inte för att han får vansinnesutbrott, nejdå, men han är enormt intensiv i sitt letande efter vad det är jag slängt, och han går igenom soppåsar och soptunnor i sin maniska iver att få fatt på ALLT som jag borttagit från hans rum.
så nu får jag bara städa rummet med hans tillåtelse, vilket jag har, men jag tror ändå jag väntar tills han kommer hem från skolan. då kan vi resonera om varje sak, och då kanske jag får slänga den alternativt lägga undan så man kommer fram med dammsugaren:-)
Det är inget som man gör i en handvändning precis, det krävs förberedelser, godkännande från L., gärna i tvåtre omgångar, det krävs en noggrannhet värre än vad en av teknikerna i CSI behöver,
här kan man inte bara städa eller röja upp hur som helst, nej nej nej
du måste noga värdera varje sak du tar upp för att kasta, -oj där ligger en gammal tidning...den går nog att slä....STOPP herre min je.. nu var det nära jag kastade bort hans enormt viktiga skattkarta som han MÅSTE ha för att hitta till skatten....
ok jobbar vidare, sytråd...aha den lätta går jag inte på, jag vet att den transporterar energi från jättediamanten till hans enormt viktiga och speciella energi-maskin....
sytråd får vara kvar...jag klättrar vidare, kartonger med hål i....eller avancerade rymdfarkoster? suck. snart ger jag upp....
galjarna som hänger på rad på en annan tråd uppspänd mellan ett par pallar och en garderob, får vara kvar med....jag vet att dom genererar nån skydds-sffär som skyddar honom mot den flygande Hjärnan (som vanligtvis bara bor i badrummet)
jaja. efter en timmes letande, får jag tag på några smutsiga jeans, lite strumpor som ska tvättas, och jag får lämna rummet i samma skick det var....
JO VISST.... har jag bara helt sonika städat ur hans rum medans han är i skolan....men det misstaget gör jag inte om.
inte för att han får vansinnesutbrott, nejdå, men han är enormt intensiv i sitt letande efter vad det är jag slängt, och han går igenom soppåsar och soptunnor i sin maniska iver att få fatt på ALLT som jag borttagit från hans rum.
så nu får jag bara städa rummet med hans tillåtelse, vilket jag har, men jag tror ändå jag väntar tills han kommer hem från skolan. då kan vi resonera om varje sak, och då kanske jag får slänga den alternativt lägga undan så man kommer fram med dammsugaren:-)
en bra dag
En bra dag, rättare sagt, en bra helg, har vi haft det i familjen.
min lille bokstavspojk är ganska ojämn, man kan inte vet om han vaknar på rätt eller fel sida. Det kan vara dagar, som är helt exakt likadana, inget är förändrat eller annorlunda, och en dagen vaknar han och är på ett bra humör, tillmötesgående och hjälpsam och trevlig.
Nästa dag vaknar han och börjar dagen med att bara skrika rakt ut ett tag, bråka lite om kläder, jaga hunden och sen väcka hela huset utan pardon.
man vet aldrig. men´, just den här helgen har varit lugn. vi har inte gjort något särskilt, minstingen fick ju hög feber och hemsk hosta så vi har bara gjort korta utflykter och sen hem, medans en av oss vuxna varit hemma med lillen.
Vi har gett upp att städa adhd-pojkens hädan efter kallad L. :s , rum. Det GÅR bara inte. Han har så otroligt många projekt på g. Han bygger hemliga avancerade maskiner med hjälp av kartonger, tre fyra rullar tejp, stek-trådar och tidningspapper. Det är sådana väldigt viktiga maskiner som styrs av en jätte diamant (som förövrig i verkligheten är en glasdekoration jag hittade i ullared för 14 kr, formad som en diamant...)
ganska kul, det är verkligen genomtänkt alltsammans, med alla trådar som är energistyrda, men samtidigt har jag nu inte längre möjlighet att ta mig in i klädgarderoben, för den är "intrådad"
för att städa hans rum krävs mkt förberedelser, man kan aldrig veta vad som är skräp och vad som är livsviktigt. I hans värld kan en ihopknycklad pappersboll, vara den viktiga länken i hans byggande.
jag anser att det är viktigt för barn att ha en fredad plats som är deras, och endast deras, så hans rum får se ut som det gör. sen städar vi så gott det går, och då med hans godkännande.
jag vet själv när man var liten´och mamma städat rummet medans man var i skolan, inte kul alls. alltid var det något som var slängt som man velat spara.
Dock satte jag stopp för hans byggande när han tagit el-tejp och tejpat för totalt hela sin dörröppning, så vi inte på någotsätt kunde ta oss in, eller för den delen han, ut. då fick vi ta en disskussion om var han får tejpa och inte.
min lille bokstavspojk är ganska ojämn, man kan inte vet om han vaknar på rätt eller fel sida. Det kan vara dagar, som är helt exakt likadana, inget är förändrat eller annorlunda, och en dagen vaknar han och är på ett bra humör, tillmötesgående och hjälpsam och trevlig.
Nästa dag vaknar han och börjar dagen med att bara skrika rakt ut ett tag, bråka lite om kläder, jaga hunden och sen väcka hela huset utan pardon.
man vet aldrig. men´, just den här helgen har varit lugn. vi har inte gjort något särskilt, minstingen fick ju hög feber och hemsk hosta så vi har bara gjort korta utflykter och sen hem, medans en av oss vuxna varit hemma med lillen.
Vi har gett upp att städa adhd-pojkens hädan efter kallad L. :s , rum. Det GÅR bara inte. Han har så otroligt många projekt på g. Han bygger hemliga avancerade maskiner med hjälp av kartonger, tre fyra rullar tejp, stek-trådar och tidningspapper. Det är sådana väldigt viktiga maskiner som styrs av en jätte diamant (som förövrig i verkligheten är en glasdekoration jag hittade i ullared för 14 kr, formad som en diamant...)
ganska kul, det är verkligen genomtänkt alltsammans, med alla trådar som är energistyrda, men samtidigt har jag nu inte längre möjlighet att ta mig in i klädgarderoben, för den är "intrådad"
för att städa hans rum krävs mkt förberedelser, man kan aldrig veta vad som är skräp och vad som är livsviktigt. I hans värld kan en ihopknycklad pappersboll, vara den viktiga länken i hans byggande.
jag anser att det är viktigt för barn att ha en fredad plats som är deras, och endast deras, så hans rum får se ut som det gör. sen städar vi så gott det går, och då med hans godkännande.
jag vet själv när man var liten´och mamma städat rummet medans man var i skolan, inte kul alls. alltid var det något som var slängt som man velat spara.
Dock satte jag stopp för hans byggande när han tagit el-tejp och tejpat för totalt hela sin dörröppning, så vi inte på någotsätt kunde ta oss in, eller för den delen han, ut. då fick vi ta en disskussion om var han får tejpa och inte.
min son har adhd med drag av aspergers
välkommen till den här bloggen. Här har jag tänkt mig att ventilera lite av alla känslor ideer och tankar som poppar upp när man kämpar på i vardagen
jag själv heter Anna , är 34 år, har tre söner, varav en (8år i år) har adhd samt drag (än så länge) av aspergers.
Han fick sin diagnos för snart ett år sen, och vi började i samband med denna att medicinera med först ritalin, sedan Concerta, 36 mg/dag.
Min älskade lille pojk, har ganska stor bristande impulskontroll, lite svårt för empati och medkänsla, svårt att förstå andras känslor, är ganska fysiskt stark, och har nära till att slåss av och till.
Han är manisk i perioder, då han är fixerad vid exempelvis svampar, kartonger, fickur, eller som nu, att mata ankor...
Livet som bokstavs-mamma är väldigt upp och ner, och det är gasnka skönt att ha någonstans att skriva av sig ibland, och jag inbillar mig att det kan vara skönt för andra mammor och pappor som har barn med likande funktionshinder, att se att man inte är ensam där ute och kämpar.
Det finns ju många ljusglimtar med ,i det vardagliga livet med en påhittig gnistrande pojke, med en fantasi som vida överstiger den värsta sience-fiction-författaren.-)
Sen tänkte jag vidarebefodra när jag fått ett bra tips, eller om jag läst någon intressant artikel.
väl mött
jag själv heter Anna , är 34 år, har tre söner, varav en (8år i år) har adhd samt drag (än så länge) av aspergers.
Han fick sin diagnos för snart ett år sen, och vi började i samband med denna att medicinera med först ritalin, sedan Concerta, 36 mg/dag.
Min älskade lille pojk, har ganska stor bristande impulskontroll, lite svårt för empati och medkänsla, svårt att förstå andras känslor, är ganska fysiskt stark, och har nära till att slåss av och till.
Han är manisk i perioder, då han är fixerad vid exempelvis svampar, kartonger, fickur, eller som nu, att mata ankor...
Livet som bokstavs-mamma är väldigt upp och ner, och det är gasnka skönt att ha någonstans att skriva av sig ibland, och jag inbillar mig att det kan vara skönt för andra mammor och pappor som har barn med likande funktionshinder, att se att man inte är ensam där ute och kämpar.
Det finns ju många ljusglimtar med ,i det vardagliga livet med en påhittig gnistrande pojke, med en fantasi som vida överstiger den värsta sience-fiction-författaren.-)
Sen tänkte jag vidarebefodra när jag fått ett bra tips, eller om jag läst någon intressant artikel.
väl mött
