min son har adhd med drag av aspergers
välkommen till den här bloggen. Här har jag tänkt mig att ventilera lite av alla känslor ideer och tankar som poppar upp när man kämpar på i vardagen
jag själv heter Anna , är 34 år, har tre söner, varav en (8år i år) har adhd samt drag (än så länge) av aspergers.
Han fick sin diagnos för snart ett år sen, och vi började i samband med denna att medicinera med först ritalin, sedan Concerta, 36 mg/dag.
Min älskade lille pojk, har ganska stor bristande impulskontroll, lite svårt för empati och medkänsla, svårt att förstå andras känslor, är ganska fysiskt stark, och har nära till att slåss av och till.
Han är manisk i perioder, då han är fixerad vid exempelvis svampar, kartonger, fickur, eller som nu, att mata ankor...
Livet som bokstavs-mamma är väldigt upp och ner, och det är gasnka skönt att ha någonstans att skriva av sig ibland, och jag inbillar mig att det kan vara skönt för andra mammor och pappor som har barn med likande funktionshinder, att se att man inte är ensam där ute och kämpar.
Det finns ju många ljusglimtar med ,i det vardagliga livet med en påhittig gnistrande pojke, med en fantasi som vida överstiger den värsta sience-fiction-författaren.-)
Sen tänkte jag vidarebefodra när jag fått ett bra tips, eller om jag läst någon intressant artikel.
väl mött
jag själv heter Anna , är 34 år, har tre söner, varav en (8år i år) har adhd samt drag (än så länge) av aspergers.
Han fick sin diagnos för snart ett år sen, och vi började i samband med denna att medicinera med först ritalin, sedan Concerta, 36 mg/dag.
Min älskade lille pojk, har ganska stor bristande impulskontroll, lite svårt för empati och medkänsla, svårt att förstå andras känslor, är ganska fysiskt stark, och har nära till att slåss av och till.
Han är manisk i perioder, då han är fixerad vid exempelvis svampar, kartonger, fickur, eller som nu, att mata ankor...
Livet som bokstavs-mamma är väldigt upp och ner, och det är gasnka skönt att ha någonstans att skriva av sig ibland, och jag inbillar mig att det kan vara skönt för andra mammor och pappor som har barn med likande funktionshinder, att se att man inte är ensam där ute och kämpar.
Det finns ju många ljusglimtar med ,i det vardagliga livet med en påhittig gnistrande pojke, med en fantasi som vida överstiger den värsta sience-fiction-författaren.-)
Sen tänkte jag vidarebefodra när jag fått ett bra tips, eller om jag läst någon intressant artikel.
väl mött
Kommentarer
Trackback
