bokstavspojken

ett jättefint hemmabyggt kuvert av min lille L, och en vacker lapp med trasiga kanter på, där det sto´d:
"jag älskar dej mamma"

är det inte för underbart, min lille pluttepojk....

Det är rätt härligt med aspergers. Nu är ju min lille L inte DIAGNOSTICERAD med aspergers, men han har helt klart drag av det, och ganska uppenbara drag med.

Aspergerare, är ju ett märkligt släkte. Allergiska mot  förändringar, allt ska vara tråkigt förutsägbart och enkelt. Dom kan även ha svårt för när någon SÄGER något, men MENAR något annat. Ironi eller dolda agendor är inget för en aspergare.
jag var på ett intressant föredrag av en aspergare förra veckan.

Han var nu vuxen, men sa att när någon frågar ex tjena, hur är det? så kan det hända att han svarar - jo tack bra.
men några följdfrågor kommer oftast inte från honom. Han förstår inte riktigt det sociala samspelet, och hur man är "artig" och frågar hur någon mår, fast man egentligen inte alls är specielllt intresserad av att veta svaret.
Det är som att prata om vädret liksom...

MEN å andra sidan kan man vara ganska säker på att en aspergare, inte heller säger  något som han eller hon själv INTE menar.

Ett härligt exempel på det är min underbara son....

detta utspelade sig iförrgår hemma::

 L: - mamma, jag ÄLSKAR DEJ.
jag: Mamma älskar dej med raring.

L: -mamma jag verkligen ÄLSKAR dej mest av allt i hela världen.
jag: ja och du är verkligen världens gulligaste lille kille det vet du.

så där gick han en halv dag o var så kärvänlig och gullig och älskade älskade mamma som han saaknat så mycket.

till slut säger jag lite till honom...men varför är du så kärvänlig just idag lille vän? har du saknat din gamla mamma idag?

L: - nej, men jag säger så bara för att du ska ge mej en jättestor kartong!
jag: jaha, så du bara SÄGER det för att FÅ något.

L. -ja, men jag vill ju ha en kartong.

Detta sägs alltså, utan ett UNS av elakhet eller beräknande från hans sida.
utan det är så klockrent tänkande för honom. han säger nåt snällt, då blir jag glad o ger honom en kartong!
min lille plutt!

sen vet jag ju ändå att han menar det, att han älskar mej, och att han saknar mej om dagarna så klart!

men det har alltid varit så, min adhd/stök pojk må vara många saker, varav en del inte så snälla, men OÄRLIG har han aldrig varit...

han har alltid sagt om det är han som tagit sönder något i huset, om han har slagit någon, eller gjort något han inte får, han har vad jag vet aldrig ljugit.
Visst sen har vi problematiken som är lite kontrovers till ovanstående,
för han HAR ju sagt på skolan att jag slagit honom i pannan med knytnäven....( nej det har jag inte verkligen)

men när den situationen var, så frågade jag honom många gånger om varför han LJUGIT och sagt att jag slagit honom,
men då sa han bara lugnt : - men du gjorde ju det. (slog honom i pannan med knytnäven alltså)
NÄR NÄR slog jag dej, och i mitt stilla sinne började jag ifrågasätta min egen minneskapacitet, för jag kunde verkligen inte erindra mig att jag någon gång burit hand på varken ett barn elller djur eller något  och inte dricker jag nån vidare sprit eller alkohol heller så nån blackout kan det ju inte heller handlat om....

men så sa L. men det var ju i köket. när jag slagit lillebrorsan. och du sa, att vi skulle  ha en regel att ALLA får slåss hemma.

DÅ gick det upp ett ljus för mamma.

det var i julhelgen, och han hade varit lite stimmig, och slagit alla lite varstans, och bland annat slagit lillebror på två år i magen så vi nästan fick åka in med honom...lillebror alltså...

L och jag satt i köket på golvet, och pratade om det. jag sa - men vad skulle du säga om ALLA slogs här hemma. tänk om jag skulle bara gå runt och slå dej i huvudet när du gick förbi, eller slå dina bröder elller ta sönder saker.
tänk om vi hade en regel att ALLA  får slåss?
är det inte bättre, om vi har en regel att INGEN får slåss? och då gäller den regeln även Dej L?

jo det tyckte han ju.
sen var det inget mer med det.

men förmodligen har han som alltid gärna bakar in det mest negativa man säger  till en stor saftig kaka
exempelvis jag säger: L, du måste städa ditt rum det är jättestökigt.
L översätter detta i sitt huvud till Du HATAR MEJ du vill att jag ska lyfta saker o få ont i ryggen och DÖ du vill inte jag ska leeeva mer uhuhuhuhu......

så på samma sätt översatte han vår lilla pedagogiska stund i köket där på golvet till att jag plötsligt bestämt att ALLA får slåss, och inte minst jag.
var han fick knytnäven i pannan ifrån är mig än en gåta, för jag vet att vi satt där på golvet, och ingen av oss var arga, och jag strök L över håret vid pannan.....

tänk så fel det kan bli.
men ändå. just ärligheten eller kanske uppriktigheten, intentionerna hos aspergare är fantastisk. och faktisk, så föredrar jag en människa som säger rent ut hur han tänker o tycker, än en som säger en sak o menar en annan....
detta trots att det kan bli fel ibland...