gladmymlan

...ikväll var det dags för skolans vårfest. jag var den enda som hade döskallefilt. men vad gör det?



sen kom exet med sin fula älg-filt o förstörde...



men det gick ju fika ändå!

det var uppträdande och glass utdelning, blomförsäljning och alllt möjligt. lyckad fest!

annars,
så har jag kommit lite tebaka te mitt "gamla jag" på jobbet igen! härligt.

när man bara berättar dåliga gris-historier för varandra, och skrattar och skojar och har kul...

och så går jag ut till mina gravar och gör dom helgfina, dvs kraffsar lite i grav-rabatterna med en kratta och luckrar upp jorden lite.

Så pratar jag lite med dom, Elin, Per-åke. Lilla Sara, Maj och alla dom andra som ligger och sover. jag gillar att prata med dom. Man vet ju lite om dom som ligger där, och vilka som ofta får besök och dom som aldrig får besök...dom som aldrig får besök pratar jag med lite extra.

då tycker jag det är trevligt jobb. Men om nån hör mig tror dom väl inte att jag är klok. men det är jag ju inte ändå så vad gör det?

det är ju då jag känner mig på rätt plats i rätt tid. jag trivs nära döden. Varför vet jag inte. Har funderat mkt på att bli begravningsentreprenör. Döden är väl inte förknippat med slut för mig, utan en rätt till välbehövligt vila efter lång strävan och kamp i livet. 

jag är så fullkomligt totalt övertygad att själ och kropp inte hör ihop, och att  kroppen mer är en "behållare"än en kropp som innehåller en hjärna som styr minnen och tankar....Jag känner min själ och att den inte är fast ihop med min kropp. 

när behållaren inte längre fyller sin funktion, antingen genom vanlig slitning genom ålder, eller genom sjukdom och försvagning på så vis, så lämnar själen kroppen och fortsätter.

Eftersom jag tror på reinkarnation, och på "samtal med gud"-böckerna som är mitt "rättesnöre i livet" så går det inte ihop sig med att döden skulle vara slutgiltig på något sätt.

som min kära präst säger: bara för att någon försvunnit ur ens eget synfält, så har han inte försvunnit ur guds synfält, han har bara "vikit runt hörnet" för oss, men inte desto mindre lever han för det.

skönt att vila i den tron.

nu blev jag djup, mitt i all melodifestival-yra och kval.
Sitter och kollar samtidigt som jag webbar...hoppas på norge, den är trevlig låten.

nu ska jag avrunda. lyckas alltid få alldeles för långa inlägg.
det ska man inte ha som bra bloggare.
kort och koncist ska det vara.

my ass.

det ä min blogg så läser man här får man beräkna en uppsats i var och varannat inlägg.
bloggen är ju lite av en ventil ju.

puss o kram!