gladmymlan

...detta är inte en hund. Så här ser en Latmask ut:



...vi kände oss alldeles för feta igår, Nicken och jag. vi bestämde oss för att ta en trall runt kolhögarna en promenix som tar en timme ca. Lagom långt.
Nicken var minsann så glad och uppspelt och tjoade.
Sen gick vi. och det gick rätt hyfsat, lite regn och lera som fick min vita hund att bli svart, men han gick o jag gick.

Eftersom vi varit så duktiga Nicken o jag, så unnade vi oss en varsin gottestund när vi kom in i värmen igen, jag med en marabou mjölkchoklad-kaka men bara en 100GRAMS i alla fall....och han med lite lever-snittar.

Idag skulle vi göra om bedriften. Nicken var med på noterna, glatt gav vi oss iväg.

Den här gången tog det inte mer än en kvart innan det plötsligt är stopp i kopplet. jag , som i godan ro går med mina ör-lurar o lyssnar på radio, hoppar till och vänder mig om.
 
Där ligger Nicken som om han vore död.
mitt i vägen.
jag försöker disskutera med honom.
Lönlöst.
jag får lura honom med nam-nam ( som jag låssas ha i fickan men det är slut  egentligen)
då reser han på sig med lite protester....

sen går vi en tvåhundra meter till.
 Sen - samma procedur.....
....och så där håller det på.....

tills min sambo av någon märklig anledning kommer körandes längs´med skogsvägen.....han o lill-fisen var ute o helgåkte.När jag öppnade bildörren för att säga hej till Lill-fis,hoppade Nicken in i bil och tvärvägrade komma ut igen.

vad är det för hund som inte orkar gå nånstans.  ska inte hundar typ gilla promenader?

Det är ju inte första gången, eller ens sträckan som spelar roll. Det kan räcka med en halv kilometer för att han ska sura ihop och bara ligga där mitt i vägen och få sin matte att skämmas....

så imorgon blir det jag som tar min kol-höge-runda själv. Hör du det Nicke-Lat-mask?

nu ska jag kolla in Robinson.

I morrn är det jobb.