hemma ijään!
hade gigantiska hjärtklappningar i bilen nästan hela vägen hem........ sucka sucka.
och när hjärtat hoppar hip-hop där inne, blir jag nervös. och när jag blir nervös så kommer panikångesten...tankar som snurrar :
" tänk om det inte är stress som får hjärtat att hoppa hopprep..."....
"tänk om ditt hjärta slår febrilt för sista gångerna nu....du kanske inte ens hinner hem o se dina barn en sista gång?"
"tänk om ............tänk om.............." och hjärtat slår ännu fortare, det susar i öronen och svetten börjar komma i pannan.
tillslut sitter jag där i bilen och försöker andas i fyrkant....
andas ett-två-tre, paus ett-två-tre andas ut ett-två-tre-paus-andas in-ett-två-tre.... tja..
vi har haft jättekul annars, jag fick lite panik när vi skulle te solvalla och det började pratas om att åka kommunalt, och med fyra byten buss-pendeltåg-tunnelbana-pendeltåg-buss eller vad det nu var....då kom paniken men det löste sig genom att vi tog bilarna i alla fall ( jag körde ) och svärmor körde.
Nu sitter jag hemma igen, och känner att det är dödens skönt att vara hemma igen.
ska leta fram en gammal medveten närvaro-skiva och lägga mig på min nyinköpta shakti-spik-matta....
så kanske det lugnar sig allting. ......
och i morgon ska jag INTE till jobb utan gå till en läkare som INTE heter HABIB och inte kan svenska,
( och NÄ jag är absolut inte invandrarfientlig, ICKE SÅ NICKE, men det är enormt svårt att berätta om sina psykiska problem, med en som man inte är säker på fattar vad man säger, som jag råkade ut för sist...helt bortkastade pengar och tid för mej och honom)
men ska jag bli tvungen att dra hela mitt psykiska tillstånd från två år sen till nu, så ska det åtminstone vara till en läkare som man har förtroende för.
nu ska jag leta reda på ett papper ang ett möte jag har i morgon, som jag glömt bort tiden till....hm
Å vad skönt att du har kommit hem igen....välkommen hem förresten. Skönt att läsa att du äntligen ska till läkaren . Hoppas det löser sig o att dr verkligen lyssnar på vad du har att säga så kommer allt att lösa sig. Nyckep av det jag läser känner jag så väl igen hos mig själv. Ha det gott
Lycka till Snuppeluppan, jag ska hålla tummarna!
Hej!
Men gud va bra du beskriver panikångesten.
Nästan så jag fick mig en attack.
Nej jag fick inte min ångest av cancer.Ångesten kom i 40 åren.Jäkla skitsjukdom.Så förlamande alltså.
Cancern kom faktiskt i en period då jag inte hade någon ångest.Jag mådde toppenbra.Så fick jag vad jag trodde var tandv,värk men det var inte det sa min underbara tandläkaren.Jag tror det är cancer,sa hon.Så var det och så startade den resan.
Nu efter 3½år har den jäkla ångsten kommit tllbaka.Fast jag får väl bukt på den nu med.Jag tror att det kommer i sjok,eller hur det stavas.
Jäkla jobbigt är det iaf.
Hoppas att ditt går över snart.
Vilken av mina älsklingar vill du ha.
Jag har en kille som blir 12 i oktober,mellanschnausern,och en kille som blir 2 nu i juni,lagotton.Schnauserna har bäst psyke.Lagotton är aningen psykotisk.
Kram Mette
