spindlar o ormar...
nä men i en djur affär som nyss öppnat here i stan...blurk.
toppen för pojkarna, hade med brorsans kille på 8 år med, och dom var lyriska över vattenpaddor och allt vad det nu var.. själv hade jag hej-dundrandes huvudvärk (igen tror det är medicinen jag börjat äta mot ångesten typ nån form av biverkning) och inte gillar man håriga spindlar precis...ormar gillar jag ju förståss...
när vi vart klara där åkte vi hem och jag snodde iordning en taco-gratäng efter att ha läst Blommans blogg, blev jag sugen på en sån....
nu ligger jag här utpäst i soffan och på nåt konstigt vis har en stor skål me smågodis hamnat på bordet:-)
banta annan dag?
sambon har cyklat iväg till mitt ex för att " hjälpa honom sätta upp en gardinstång" ........haha
...ha det vet väl både han jag hunden och gardinstången att det bara var en förevändning för att sticka dit o dricka lite öl och prata skit... varför annars cykla??
det är ju bara kul, att exet o sambon är goda vänner, inte många har det som vi....ibland blir man mörkrädd när man läser om andra vårdnads tvister som sker.... och som sagt jag är såå tacksam för att vi har det så bra som vi har det. Sen är ju exet lite av vårt "fjärde barn" som vi alltid säger..förlåt T men du ÄR ju lite del av vår familj. JU.
och nu med två nöjda barn med en varsin godispåse i soffan, en utslagen hund, en sambo o unge på rymmen....och en teve som är upptagen med barnprogram...
är det lite upplagt för att börja läsa nästa bok va????
mums.
Edward och Bella here I come.
ruskigt bra böcker, har själv plöjt dom, fast jag kunde inte vänta, utan gick på dom på engelska. DÅ är man häktad!!!
Kanonbra att exet o sambon o du umgås.
Ja det är ju oxå jätteviktigt för barnen att se det.
Jag fattar mig heller inte på folk som håller på med vårdnadstvister o så.Det har jag aldrig gjort.Bägge föräldrarna är ju lika viktiga för barnen.Jag såg ett hemskt exempel i vår släkt.Makens bror skilde sig och fick inte träffa sina barn.Detta var i Norge på slutet av 1970 talet.
Det går nog inte idag,men då gick det.jag tyckte så synd om pojkarna o deras far.Killarna är ju vuxna sedan länge men det satte djupa spår i dem.Alla tre gick med i Bandidos.2 är fortfarnade kvar i den brottliga verksamheten.Mellapojken trillade dit på narkotika och är idag svårt psykotisk o hemlös.
Fruktansvärt.
Ha en bra helg.
Kram Mette
ps.Jag gillar oxå ormar,men även sniglar o andra kryp.
Men jag hatar möss o råttor.Då går det kalla kårar längs ryggen.ds
Herregud jag är visst glömsk idag.I vår damm finns både vattensalamandrar,snokar och grodor.
Maken vill ha GULDFISK där.Över min döda kropp,säger jag.
Kram igen.
ja jag har faktiskt funderat på att plöja engelskt...ofta gillar jag det allra bäst på engelska
mette: jag tycker möss o råttor ä söta, men spindlar o kräftor är jag livrädd för:-)
När jag var ca 5 år skildes mina föräldrar. Där efter träffade min pappa en ny. Där efter slutade han att ha kontakt med mig. En del säger att han sa upp kontakten med mig för att hans nya tjej ville det o en del säger att han bröt med mig för att han inte orkade bråka med min mamma. Jag har aldrig fått höra sanningen från honom varför. Så under dem åren jag bodde hemma var hos min mamma. Så till poängen. Min mamma mådde inte på bra psykikt emellanåt. Trots detta har inte jag hamnat snett i samhället....
... ( Skriver genom mobilen o kan inte skriva så långa meningar på samma kommentar) , visst jag mår inte bra psykiskt , men det har inte med att mina föräldra inte levde ihop utan att det är något som har ligger i blodet. Tyvärr kan jag inte heller fråga min pappa varför han gjorde som han gjorde. Okt 98 gick han bort plötsligt. Så det är synd o säga att man hamnar snett om man inte har båda sina föräldra.
nej det kanske man inte kan säga, jag tror inte att barnen far illa av att ha skilda föräldrar, däremot föräldrar som är skilda och OSAMS... om man har det som ex vi har det då har ju barnen aldrig fått uppleva slitningarna mellan oss om man säger du MÅSTE åka te pappa nu, klockan är sex och det är HANS helg och jag är minsann barnledig denna helgen...då upplever dom ju svek från båda håll dels att dom är tvugna att åka till sin pappa, och sen att mamman minsann är "barnledig" och har annat än sina barn för sig...
det finns liksom inget som heter "barnlediga helger" när man väl bestämt sig för att skaffa barn tycker jag.
visst kan man ordna barnvakt o så men just så många som säger just MIN barnlediga helg...som om det är något man kan bli ledig från helt plötsligt. barn har man ju alltid.
sen är det många som far illa, och om man ser till dej, egentligen vet du ju inte hur du KUNNAT vara om du levt i en "vanlig" familj utan skilsmässa och sånt? man vet ju aldrig!
nu är du ju en go Blomma så klart ändå, men man vet ju aldrig hur livet tar sina vägar.
det är ju bättre med två skilda föräldrar som är sams ALLTID än två föräldrar som bor ihop men bråkar jämt.
OTRYGGHETEN med föräldrar som skäller o bråkar o är sura, är nog värre än en skilsmässa det tror jag starkt på.
men det är synd att så många som levt ihop älskat varandra och bestämt sig för att skaffa barn, sen delar på sig och plötsligt kan man inte kommunicera med varandra längre. som om man aldrig levt ihop alls. märkligt.
kramen
Önskar oxå att vi hade det som ni men tyvärr,,det är som att prata med en vägg,,funkar bara om han själv vinner på det tyvärr. Jag har "branlediga veckor" men om jag fick välja så hade jag helst haft honom alltid,,nu får jag inte välja!
Jag har ju alltid barn, han är ju med mej hela tiden,,tänker på honom hela tiden & ringer varje dag jag inte sett honom.
ja ankepanka. det är ju sorgligt. man tycker ju att om man en gång skaffat barn ihop så borde man väl kunna samsas även om man inte bor ihop...det är ju så onödigt att fajtas kring småsaker...men visst hade vi konflikter i början t o jag...men nu har vi hittat vår grej. men jag är ju otroligt styrande det vet jag ju och exet är extremt konflikträdd...så vi bråkar sällan sällan...jag tar nog mkt överhand, och har försökt säga till t när jag är FÖR jobbig o krävande...och det gör han numera.
för mig är han som en bror, som en ivår familj och jag tror min sambo känner så med faktiskt.
annars hade det väl aldrig gått.
jag är faktiskt oerhört tacksam för att barnen får en chans att växa upp så här, och att vi som vuxna lyckas förmedla en bild till dom att man KAN skiljas o ändå vara vänner och samarbeta. det bådar ju gott inför framtiden när dom en gång ska skiljas om det nu händer...
kram på dej ankan.
