gladmymlan

....helt otroligt, bara EN dag kvar, sen är det skolavslutning och långleedigt för både mej och pojkarna!

Det känns otroligt konstigt att vara hemma mitt i den mest hektiska perioden på mitt jobb....och jag kommer på mig själv att tänka att "bara dom kommer ihåg att göra si och så" bara de inte glömmer det eller det"
sen slår det mig - inte mitt problem! dom kan göra vad dom vill, jag har inte med det att göra.

jag är ju sjukskriven. helt märklig känsla. Jag som alltid varit emot sjukskivningar om man inte är dödssjuk....nu har jag trillat ner från min egen höga piedestal och fått acceptera att det inte är så enkelt som det ser ut att vara.

Sen är det en konstig känsla överlag, FÅR jag njuta av ledigheten? Får jag vakna på morgonen och inse att jag inte ska till mitt arbete på tio veckor framöver? och vara GLAD? Får jag tycka att det är gud-in-i-glödheta-SKÖNT att inte behöva gå dit, behöva vara med om alla konflikter inte behöva ha en massa extra arbetsuppgifter för att kompensera att vi är för lite folk....

jag skäms över att få vara ledig och gå till mitt älskade forngården och käka våfflor klockan två en vanlig onsdag när  mitt arbete skulle vara  i full gång...egentligen.
men samtidigt kan jag inte hitta ett enda annat vettigt sätt att bli av med alla stress-symptom än att minska på all stress och varva ner.

så, för att lugna ev oroliga själar där ute som tycker jag har det alldeles för bra...så är priset för att jag kan gå o käka våfflor en onsdag i forngården med barnen istället för att jobba:
 
-oerhörda hemska myrkrypningar alias sk restless legs. har man inte haft det, går det omöjligt förstå känslan, men om man säger som så, i natt var det ytterst nära att jag hämtade en kniiv för att skära i rutor på benen för att slippa "killet" inifrån....en omöjlig ekvation att försöka ligga still och sova samtidigt som det killar inuti smalbenen så man blir tokig.

- en kakafoni av olika sorters höga och svaga och pipiga toner och pip i huvudet dag som natt, även kallad tinnitus. hemsk och förmodligen kommer jag sova med min mp3a i natt, för att dämpa ljuden...

- vanliga ångest , sån som jag kan tänka en människa som varit otrogen en kväll och sen vaknar upp morgonen efter känner. men jag har inget gjort men har en gruvlig ångest ändån.

-panikångest vågar inte utsätta mig själv för situationer där många människor är inblandade, och får panikångest i matköer, bland goda vänner, där jag tror jag faktiskt ska dö på allvar....

- hjärt-ont det värker i hjärttrakten och hypokondriker som man är...ger det en fin källa till grubblerier.

-hjärtklappningar. stora som små, men dessa har faktiskt minskat betydligt sen jag varvade ner...

-svettningar hela tiden. har ju ett tryck över bröstet och får svettattacker...skitjobbigt..

-ont lite över allt i kroppen. ont i knäna främst och leder,

-intercistiell cystit, en ganska ovanlig sjukdom, där man får återkommande inflammationer i urinrör och urinblåsa, det värker och man är kissnödig jämt. som att alltid ha blåskatarr....har jag haft i sju år snart. riktigt jävla jobbigt då det värker som om man vore konstant pinkenödig hela tiden...och svider. suck. stress påverkar massor, är jag lugn och harmonisk blir det alltid mycket bättre, när jag är stressad...svårt att gå med byxor som sitter åt och man sover inte för det värker hela tiden....kan ju räkna ut själva att det varit djävulusiskt nu sista tiden, med all stress då kanske....

det var inte meningen att vara ett gnäll-inlägg men nu kanske det blev det ändå, hur som helst, inget tycka synd om mej, men mer ett klargörande varför jag stannar hemma hela sommaren och njuter av det.

hur som helst, sa läkaren att alla de här "konstiga" symptomen som jag uppvisar, är alla sprungna ur samma källa, stressen har fått min kropp att reagera med kroppsliga symptom, och då måste jag få stressen att lugna ner sig, så kroppen inte känner den måste göra så här.
en ren försvarsattityd när man inte lyssnat på dom första varningarna...så tänk på det stress-människor där ute, om man inte lyssnar i början kommer kroppen på ett sätt som TVINGAR dej att lyssna....tills du gör som den vill....

när jag tänker efter. jo jag FÅR njuta. jag FÅR vara glad över ledigheten. NU ska jag bli frisk. pigg glad och välmående och sen komma tillbaka med all kraft till jobbet och faktiskt orka med det! sista månaderna , gick jag väl på 70 procent av min kapacitet, och ändå jobbar jag inte heltid, men jag var helt slutkörd...nog INTE nån kul jobbarkompis heller misstänker jag....

kram på er och håll tummarna för vackert väder i morgon. det är ju ändå skolavslutning...