och ny vecka...nya möjligheter eller?
...mååndag morgon.
Jag sitter i soffan med min älskade minidator och väntar på att sjukhuset ska ringa tillbaka ang min sjukskrivning. Den går ju ut idag, men jag är ju inte redo än för något jobb, och ärligt talat vem tror på att man kommer ur en utmattnings-depp/ ångestgrop på två veckor?
nu sitter jag med hjärtat i halsgropen och väntar på att dom ska ringa tillbaka...sån där datoriserad telefonkö var det. .
jag hoppas på att att jag ska få en telefon tid till en BRA läkare, och slippa gå dit igen...Jag hatar ju att gråta, det är ju något som helst ska ske över min döda kropp, och OM jag ska gråta, så är det väl ok om jag fäller tårar för något stackars barn som far illa eller så, men fan inte över MIN egen situation....jag vägrar!
ÄNDÅ kommer tårarna hos läkaren och jag hatar det....
men det är ju hela situationen, jag är nog en av världens prydaste människor, jag är väl den enda existerande icke-muslimen som lätt skulle kunna tralla runt i en burkas, med bara litet hål för ögonen, så pryd är jag! badhus? glöm det. Jag har aldrig badat med mina barn i badhus, för tanken på omklädningsrum och offentliga duschar ger mig gåshud....
men nu är jag lika pryd "inåt" om man så säger. ..
Att sitta framför en människa man aldrig träffat förr, och tala om hur ens insida ser ut, med all ångest och oro och tankar..är nästan lika skrämmande som att gå till badhuset och ta av mej alla kläder...
vissa mår ju bra av att "tömma" ur alla tankar och ängslan, och prata ut, och det kan jag med göra, men då med människor jag verkligen känner, alternativt lite så här halv-anonymt på webben, utan ansikten som ser mig...
därför hoppas jag på en telefontid, och att dom kan förlänga sjukskrivningen, annars måste jag tralla till jobb i morgon och bara tanken får det att vända i magen på mig...suck.
hur kunde det bli så här?
JA nu medans jag sitter här och gnölar, så ringde dom..jag fick en tid till min gamla läkare som var med när jag gick in i väggen för två år sen....han verkade sympatisk då och nu fick jag upp hoppet.
håll era tummar och tår för en sympatisk läkare, en förlängd sjukskrivning. NÄ det är väl inget att hoppas på så, men i det läget jag är i nu, så måste nåt ske annars blir jag tokig...
på återseende...kära bloggvänner.
Jag sitter i soffan med min älskade minidator och väntar på att sjukhuset ska ringa tillbaka ang min sjukskrivning. Den går ju ut idag, men jag är ju inte redo än för något jobb, och ärligt talat vem tror på att man kommer ur en utmattnings-depp/ ångestgrop på två veckor?
nu sitter jag med hjärtat i halsgropen och väntar på att dom ska ringa tillbaka...sån där datoriserad telefonkö var det. .
jag hoppas på att att jag ska få en telefon tid till en BRA läkare, och slippa gå dit igen...Jag hatar ju att gråta, det är ju något som helst ska ske över min döda kropp, och OM jag ska gråta, så är det väl ok om jag fäller tårar för något stackars barn som far illa eller så, men fan inte över MIN egen situation....jag vägrar!
ÄNDÅ kommer tårarna hos läkaren och jag hatar det....
men det är ju hela situationen, jag är nog en av världens prydaste människor, jag är väl den enda existerande icke-muslimen som lätt skulle kunna tralla runt i en burkas, med bara litet hål för ögonen, så pryd är jag! badhus? glöm det. Jag har aldrig badat med mina barn i badhus, för tanken på omklädningsrum och offentliga duschar ger mig gåshud....
men nu är jag lika pryd "inåt" om man så säger. ..
Att sitta framför en människa man aldrig träffat förr, och tala om hur ens insida ser ut, med all ångest och oro och tankar..är nästan lika skrämmande som att gå till badhuset och ta av mej alla kläder...
vissa mår ju bra av att "tömma" ur alla tankar och ängslan, och prata ut, och det kan jag med göra, men då med människor jag verkligen känner, alternativt lite så här halv-anonymt på webben, utan ansikten som ser mig...
därför hoppas jag på en telefontid, och att dom kan förlänga sjukskrivningen, annars måste jag tralla till jobb i morgon och bara tanken får det att vända i magen på mig...suck.
hur kunde det bli så här?
JA nu medans jag sitter här och gnölar, så ringde dom..jag fick en tid till min gamla läkare som var med när jag gick in i väggen för två år sen....han verkade sympatisk då och nu fick jag upp hoppet.
håll era tummar och tår för en sympatisk läkare, en förlängd sjukskrivning. NÄ det är väl inget att hoppas på så, men i det läget jag är i nu, så måste nåt ske annars blir jag tokig...
på återseende...kära bloggvänner.
Kommentarer
Postat av: Ankan
Håller alla tummar för dej,,undrar oxå vad det är som gör det så här,detta är ju inte VI,,,men om du vill försöka så rekomenderar jag dej att prata med någon, jag gjorde det för 2 år sedan & det hjälpte då ,,håller som sagt tummarna ..kramen
Trackback
