gladmymlan

....och idag är jag sådär mysigt käär i min kära sambo. vi har varit ihop i över sju år, men faen vilken snygging han är....
sen är hans insida så in i den snygg med, vet inte vilken sida som är snyggast liksom...

Det är fantastiskt när man har en sambo som är så lik en själv ,nää min nästan norrlands-lika karl har inte lika lätt för att babbla och vara social som jag ....

men sen är det vissa saker som inte alltid är stora saker, utan ibland ganska små tillsynes meningslösa saker, som göra att man blir påmind om att yes det är min själsfrende..the one.

Sen har vi ganska lika humor, han är en sån practical-joke kille, som gärna kan lägga smällsnöre i dörren så man hoppar baklänges när man kommer hem från jobbet och ska öppna...
Han är en sån som gladeligen fäller ner en på golvet o kittlas...en man som är stark och trygg i sin manlighet, men ändå en pojkaktig liten spjuver. 

observera att jag är KÄR idag, så alla dåliga sidor hos honom är liksom bortblåsta.
Jag har faktiskt aldrig känt så som jag känner för någon annan, även om jag naturligtvis haft förhållanden innan honom, men just min Chille är nåt särskilt med....
och det är en skön känsla att man är trygg med någon. Om jag bara har HAN löser sig allt. Han är liksom min stöttepelare, inget är riktigt verkligt förrän jag berättat det för honom..

vi är så olika i sättet, jag är en ganska irriterande människa med lite av en veta-bäst-attityd, som aldrig kan ge mej aldrig säga förlåt, och som gärna är hård och elak verbalt när det blir liv...jag är högljudd, gillar disskussioner, har mycket åsikter och måste gärna framföra dom till alla som vill ( och inte vill) lyssna.
jag har en sån där jobbig personlighet som jag själv retat ihjäl mig på om jag träffat mig själv, och stundtals har jag varit ganska trött på min egen personlighet, men det är ju ingeting som man lätt kan plastik-kirurgera direkt....den får man  dras med även om den är jobbig liksom....

men sambon, är en lugn tålmodig nästan-alltid-på-bra-humör-kille, sunda åsikter, vänlig hjälpsam, låter andra vinna disskussioner för han bryr sig inte om att dom har fel, han vet ju ändå vad som gäller...

så vi är inte lika. men kära. om vi bråkar, bråkar vi om vem som älskar den ene mest typ...så det är inget allvarligare än så...

han har sagt, han kan inte fatta att jag är hans, och att jag föll för honom
och jag säger, att jag inte kan för mitt liv begripa vad han som är så bäst ser i mig...

så vi är två kära knasbollar som båda är lika glada för att vi har varandra...bra förutsättningar med andra ord va?