hm...
telefonsamtalen till BRIS ökar, och jag läste det är en ökning av barnagan i Sverige.
Det är något jag inte bara kan FATTA. Hur kan man få för sig att slå ett barn? Hur kan man få för sig, att " å h jag blir så jävla arg på dej nu så nu ska du få en örfil snorunge"
jag antar att det inte är kända misshandlare enbart som slår sina barn. förmodligen är det i helt vanliga familjer det händer. kanske hos grannen. kanske i kassörskan i mataffärens familj. vem vet.
Det som får mig så uppretad är, att så många (uppenbarligen) tycker det är helt ok med barnaga i " uppfostringssyfte" eller för att barnet "gjort fel" eller för att man blir "arg".
men Det är ju så uppenbart att det är djungelns lag som råder, jag slår inte min chef för att han är dum. jag slår inte min vän för att hon gjort något jag tycker är dumt. jag skulle aldrig sopa till sop-gubben för han glömt tömma mitt sop-kärl eller smälla till sambon för att han glömt köpa mjölk...
men så fort någon är MINDRE än en själv...så fort man är i överläge....då kan man ta tag i - hålla fast- smacka till...
När vi lever på 2000-talet. och det gång på gång på gång visat sig att det funkar överlägset bättre med "köttbulle-lydnad" än med våld.
jag blir så frustrerad. Det finns liksom ingen hejd på det hela. Folk slår tom små spädbarn! eller skakar dom så de får shaken-baby-syndrom och blir skadade för livet
vad fan trodde dom?
att bebisen skulle komma ut färdig med ett helt ordförråd och alltid nöjd? varför får inte spädbarn skrika? jag menar, om nu man bytt blöja, gett mat, tagit på nya kläder, gjort allt i ens makt för att barnets behov ska vara tillgodosedda, men barnet skriker ÄNDÅ....
vad gör det då, om det skriker lite?
det kanske behöver skrika av sig efter nio månader där inne i vattnet?
varför blir så många genomsvettiga hispiga och gör vad som helst och lite till, för att få "ungen tyst"?
jodå, med första ungen var jag med hysterisk varje gång han skrek. men det var för jag trodde jag gjorde fel hela tiden, för hårt sittande blöja eller byxa, för lite eller kanske för mycket, mat? jag stimmade hela tiden och var så orolig att jag inte sov första tio månaderna. och inte han heller....
andra ungen fick jag mild förlossningsdeppression och orkade inte bry mig så mycket....han var som en filbunke, lugn glad nöjd sov i egen säng och bara var....
tredje ungen, nu var man gammal i gemet, man kunde det här med ungar vid det här laget...en riktig hang-around-kille blev det. vi ändrade inte vårt liv pga honom, han föddes ju in i det. och tja så enkelt det ÄR när man fattat grejen.
spädbarn skriker. alla spädbarn skriker. inget att hetsa upp sig för, inget att få temperaturen att slå över. bara gilla läget och ev skaffa öronproppar...
små ungar kivas, slåss tar in insekter i huset, stoppar fickorna fulla med sten och grus, går in i vardagsrummet med leriga skor, har vattenpistolkrig inomhus om man inte specifikt talat om att dom BARA får vara ute, bråkas, ska alltid ha samma saker är uppkäftiga, särskilt i flertal, smygkäkar upp all choklad........thats.... bara att tugga i sig.
om man tror att dom är som nån gammal amerikansk sentimental film där barnen sitter som små dockor och gör sina "sysslor" och är lillgamla och kommer med smarta kommentarer....och bara busar "gulligt"...då är man ute på fel spår...
och om man tror att barnen blir BÄTTRE bara man klappar till dom, en örfil då och då...en dask i baken...då är man ute på väldigt tunn is...
och om man tror man har RÄTTEN att avreagera sin egen frustration på någon annan genom ett slag, bara för att denne är mindre/ alternativt mitt eget kött och blod....
då har man inte alla hästar hemma. är förmodligen själv uppfostrad så och tror det inte gör nån skada...och man bör söka hjälp SNARAST....
det är ju så enkelt, man väljer ju sina känslor. Man kan alltid välja, att INTE bli arg. Man kan bara vända på klacken och gå.
Man kan säga till ungarna att "nu torkar ni upp leran från vardagsrumsgolvet, det ska vara rent när jag kommer tillbaka"
man kan ha öronproppar och vagga bebisen som skriker...
man kan skälla. säga till. ta ifrån dom vattenpistolerna. istället för stryk.
och ALDRIG ALDRIG glömma att med beröm kommer man jättelångt.
ignorera det negativa, förstärk och beröm det positiva.
barnaga. djur aga. gör mig sååååå frustrerad.
var bara tvungen att avreagera mig.
Man behandlar små människor i växt som hundar ibland, hemskt hemskt.
ja o det är ju samma med hundar! en hund kan man visst "korrigera" med vilka tortyrmetoder som helst...men jag säger då det, aldrig har väl min nicke varit så lydig som när han vet jag har en köttbulle i fickan:-!
jag blir bara så frustrerad när vi människor tror vi är så mycket "mer" än djuren, men djuen är bättre på sånt än vi, dom ger sig inte på någon underlägsen, men vi så fort vi är större, anser vi oss genast mer makt-fulla och kan göra som vi vill...
gillar jag icke.
Jo det är hemskt och för mig ofattbart,men verklighet för många barn.
Jag håller oxå på att "köttbullelydnad"är bäst.
Jag vet att folk upprördes för x antal år sedan när jag jämförde barnuppfostan med hunddressyr.Jag sa bl.a,
att barn måste först lära sig att gå fint i koppel, innan man kan lära dem fritt följ.Jag anser fortfarande att det är jämförbart.Bli upprörd över hur många barn lider i sina familjer istället.
Barn är så värnlösa och måste kunna lita på att föräldrarna tar väl hand om dem.
Kram Mette
jo men visst är det likheter! varför blir folk upprörda över det? folk som ser hundar som "osmart djur" då i så fall. för det är väldiga likheter, ignorera det negativa, förstärk det positiva beteendet...
min hund är enbart uppfostrad med köttbulle-metoden, och det är kul, för sambon kör strikta varianten, han ska inte dra i koppel, och jag kör med godis...gissa när han går som finast??? när han får nåt för besväret, han är ju inte dum:-)
samma med barn. beröm kan få det vildaste barn att bli "duktigt" och man ska inte underskatta effekten, den är stor!
