gladmymlan

....idag har varit en BUP-dag (barn och ungdoms psykiatri) med adhd-pojken, och vi disskuterade lite om mediciner, jag är av den uppfattningen att jag ställer mig frågande att pumpa in narkotikaklassade preparat i min lill-pojk, när effekten inte är större än 4 timmars lugn, även vid 12timmars-dos...

vi pratade om att ersätta Ritalinet på kvällen till något typ insomnings-piller eller dylikt.
-NÄ sånt är vi restriktiva med här, sömntabletter ska man inte ge småbarn...sa BUP-tanten.
-nähä sa jag, men ett syntetiskt framställt amfetamin-preparat med massor av biverkningar är helt ok för en åttaåring??

-nää....när du säger så....vi ska kolla med läkaren...host harkel....

så nu försöker vi utan Ritalinet i alla fall. Han får ju det på kvällen, för att kunna bli "så pigg" (adhd-barn är så övertrötta att dom inte kan varva ner, enkelt uttryckt) men nu gör det inget om han stimmar, han ska inte upp tidigt på morgonen och kan jag hålla medicin-dosering på så låg nivå som möjligt är jag glad...

alla kontroller med blodtryck och vikt och hjärtklappningar mm....inte kul på liten kille tycker jag.

efter BUP fick han en Tip-top-glass som belöning, sen stack vi hem igen.
väl hemma, kom huvudvärken samtidigt med elva-kaffet...typiskt när jag spänt mig inför mötet, och sen låg jag i soffan till eftermiddag. ...

Kvällen blev desto trevligare, då jag återträffade mina spök-vänninnor från resan. En av dom säljer för Partylite, ljus och lyktor mm, och vi hade en träff hos henne, självklart blev det att jag beställde lite ljus och sånt!

Nu är jag hemma och har bänkat mig framför teven för ytterligare en film, som mitt snälla Ex kom med. En framtidsthriller av något slag.

Förövrigt, är jag nu på full medicin av min ångest-dämpade, men jag tycker inte jag funkar som man ska. Jag är likgiltig, orkar inte debattera/ disskutera/ bry mig om sånt som varit viktigt för mig innan, jag är otroligt osocial förövrigt och mina vänner tror väl jag flyttat till afrika. jag vill inte vara social, vill inte klä på mig annat än joggingbrallor...blir inte längre varken glad eller ledsen...och ångest attacker/ sömnproblem/ tinnitus och myrkrypningar kvarstår, det enda som lättat är hjärtklappningarna....

så jag får väl ringa nån doktor o byta medicin eller nåt. Man tycker kanske man kunde få lite psykologhjälp att hantera sin stress-symptom med...men en näve piller och en sommar-lång sjukskrivning var visst vad jag fick.

nåväl ska inte klaga. Jag lever. jag har min familj, min häst, min älskade hund och snart en underbar  altan....
så jag borde vara lite tacksam kanske...

kram på er blogg-vänner!
film-tajm igen!