hemma-dag igen.
då jag missräknar antal medicindoser jag har kvar till Ludden, resulterade det i att vi stod utan medicin idag, och då han knappt klarar en dag i skolan MED medicin, kändes det som ett omöjligt alternativ att skicka iväg honom till skolan UTAN medicin alls....ha nhar ju adhd, och ganska "svår" sådan där impulskontrollen brister snabbt och koncentrationsförmågan är nästan obefintlig....
så vi kör en hemma dag. Jag lär jobba över i veckan, och ska jobba i helgen igen, så timmar förlorar jag väl knappast ändå. Eftersom jag nyss fått styr på bildhantering, bara måååste jag lägga in en bild på min lille lurvige häst Loken!
Han är världens goaste häst, det finns absolut INGET ont ihonom, minsta lilla barn skulle kunna sköta honom, han är underbar att rida, snäll rolig och helt enkelt bäst! Möjligtvis är han väl lite otålig ibland, att stå o bli borstad är väl inte skitkul, då brukar han stampa med frambenet i marken för att visa hur jobbigt han tycker det är med sånt "lafs".
Vi har inte varit ute i skogen på länge, men annars är det hur underbart som helst, vi brukar ha lite packväskor fyllda me kaffe o kakor, min kompis med sin tinker brukar hänga på, och vi rider till nån liten mysig glänta o sätter oss på varsin stubbe o lyssnar på fågelkvitter och myser.
Det är guldkornen i tillvaron. Loken kan man lita på, otaliga är dom gånger då jag ridit rätt ut i skogen, utan att veta ett smack var jag är, och när man tycker det är dags att vända hemåt, kan man bara släppa tyglarna o säga "ni går vi hem Loken" så tassar han iväg över stock och sten och vips är vi hemma igen!
Jag var medryttare på honom först, innan han blev min, och han är en STOR bidragande orsak till att min panikångest gick över.
När man håller på med djur, blir det lätt att man blir uppslukad av just DET, och man tänker inte grubblar inte, bara ÄR.
sånt är döviktigt när man mår dåligt. Så Loke: TACK för att du finns!
