gladmymlan

idag var det dags för ytterligare en påminnelse om vårt bräckliga liv, och att det någon gång faktiskt kommer ta slut. det var gravgrävning, och både jag och min gode arbetskollega var som två "sketlasar" på ren småländska, då den ene led av sviterna av influensan, och den andre led av andnöd o svaghet...


Jag kände att nog får vara nog, så jag ringde till vårdcentralen, och efter ett myller av telefonalternativ, knapptryckningar mm kom jag äntligen fram till en riktig människa i andra ändan.

jag beskrev mina besvär, med andfåddhet o trycket i bröstet, och hon tyckte det var läge för mig att komma in på en check-up redan idag.
Jag nämnde även att lillebror fått blodpropp i lungan och sen visan med acp-resistens-provet.

när jag kom till vårdcentralen, blev jag tilldelad ett rum, där jag satt o väntade.
plötsligt öppnas dörren, och in stormar en människa som jag antar (men är inte helt säker på ) var läkare. Han tar knappt i hand, innan han vrålar ur sig- ja men ta av dej tröjan då, hur ska jag annars kunna lyssna på lungorna???

öh...öh...stammade jag, som inte är van vid att vilt främmande män skriker att jag ska ta av mej kläderna, men jag vågade inte göra annat. Sen säger han -jaha o du tror du fått en blodpropp i lungan du.
-va..va..nä..inte direkt, men .....stammar jag fram...-TYYST vrålar läkaren med sitt stetoskop i högsta hugg - DET ÄR DET VÄRSTA VI LÄKARE VET, FOLK SOM PRATAR NÄR VI HAR DOM HÄR ...och så ristar han med stetoskopet igen. - ANDAS skriker han igen.
lite innan hade han fått nys om att jag slutat röka, och nu var han hundra procent säker på att jag ändå hade KOL...
men jag har ju inte ens rökhostat nån gång sa jag försynt, NÄ MEN HAR DU RÖKT SÅ HAR DU PAJAT DIN LUNGKAPACITET OCH DET ÄR VAD KOL HANDLAR OM....

nåväl. du har väl inte KOL skrek han sen, eftersom mina lungor lät fiint.

sen fick han ner mej på britsen, och han tog sina fingrar o tryckte mot bröstbenet (så där som man gjorde i skolan när man skulle plåga någon, fast man använde knogarna istället...GÖR DET OONT skrek han. AJAJAAJ JAAA skrek jag tillbaka, 
jaha då har du blistbla-bla-blö-syndrom. det är REEVBENEN SOM GÖR ONT PÅ DEJ. 
...huh? sa jag.
hur kan revbenen ha med andfåddheten att göra? och att det sticker i lungorna när jag ansträng......TYST DET KAN GÖRA ORDENLIGT ONT DET DÄR ska du veta....men var inte orolig. du kommer inte ha ont när du är 50 ändå!

öhöh...varför är jag så andfådd då...försökte jag vidare...trots allt hade jag ju betalat 150 spänn så NÅN förklaring ville jag väl ha......DET VET VÄL INTE JAG skrek doktorn, och föreslog konditionsträning!

jag nästan sprang ifrån sjukhuset, nej nu ljög jag. jag vaggade hem, för oavsett skrikande-doktorns-diagnos av mina onda revben, så har jag i alla fall ont när jag andas, och har en kondition som en pigg nittioåring...

Nu ska jag i alla fall få ta ett sånt där apctest i morgon, men jag känner mig lika dum nu som innan, om inte dummare.
en läkare kan ju få en att känna sig som en fullfjädrad hypokondriker, och att man hittat på alltihopa.

jag vet inte, men inte fan känner jag för att ge mig ut i joggingspåret ikväll...känns ju som om något faktiskt är FEL därinne, och inte fan är det revbenen.

jaja. jag tröstade mig med en semla. och en chokladboll. 
Han var ju även vänlig nog att tala om för mig, att jag skulle gå upp en tio kilo minst i vikt för att jag slutat röka. 
det var ju värt 150 spänn bara det.....

så kvällen har jag tillbringat i soffan, jag har försökt tala mina lungor tillrätta, att det inte ALLS ÄR fel på dom, utan på revbenen, och att det inte alls hugger när jag andas djupt, det är bara inbillning. och jag orkar visst gå upp för trappan, jag ÄR inte andfådd. 
men det hjälper inte....
får se om man kan få en second oppinion i morgon. funderar p å att ringa nån annan doktor. 

så det var min dag det.  hälsningar Hypokondriska anna