gladmymlan

mår så fantitastiskt mkt bättre än igår o förrgår, andas normalt igen, tänk att något så naturligt som att andas, som man vanligtvis gör varje dag utan att tänka på det, kan vara så jobbigt och skrämmas så....

idag har vi haft begravning, och det är ungefär vad som arbetsdagen handlade om i stort, det är mkt förberedelser, och saker som ska plockas fram flaggor ska hissas mm.

Sen brukar jag hålla agendan fri begravningsdagar, eftersom man inte vet hur begravningen går, ibland är de anhöriga väldigt tagna, och då blir det ju psykiskt påfrestande även för en själv med, sorg är ju något så individuellt, och även om man som arbetande på en begravning får försöka distansiera sig från förättningen och ta på sig "arbets-anna"
så händer det naturligtvis att man påverkas av sorgen och de anhöriga. Därför kan man vara lite mentalt trött efter en förättning, och jag lägger inte in några andra projekt den dagen begravningen är.

jag är ju den som lägger igen efteråt med, så timmarna brukar flyta på bra ändå och när allt är färdigt så brukar det vara dags för mig att åka hemåt.

Ja ja. utöver jobbet har jag varit ute hos Loken, hästen min, och därute var hästarna som tokiga.
Det gick knappt ta in Loken, och de andra sprang och stimmade. Det verkade vara älg på ängen längre bort, och det måste varit det som stimmade upp dom antar jag.

Nu har jag borrat ner mig i soffan med en kopp kaffe, och min lilla minidator. Väntar på att min snygge sambo ska komma hem från GYMET....
ja jag är själv förvånad....
men han ska visst plocka fram sexpacket på magen igen säger han.

själv ska jag VERKLIGEN ta tag i bantingen, måndag morgon. som vanligt...
nej men allvarligt talat. jag SKA det. SÅ DET SÅ.

nu är min nya strategi att köra i sex veckor med salladsblad och joggingturer. det har funkat förr och ska nog funka denne gång med.

på återseende kära vänner!!