...och ja må hon leva!!!
....så var man då 34 år gammal. Men vad gör det? jag trodde jag fyllde 34 år redan FÖRRA året, så det känns som om jag har ett år "till godo"!
idag startade dagen långsamt, efter en ganska så jobbig natt med en lill-fis som gnällde och gnydde och sparkade runt i vår säng halva natten....själv hade jag hur svårt som helst att somna, och vid halv två i natt gick jag upp, nej vänta, vid halv ett gick jag upp och drog i mig lite valeriana som ska vara rogivande, och ett glas mjölk...
vid halv två gick jag upp och drog i mig två atarax och ett glas vatten....halv tre inser jag att det nog inte blir mkt till sömn i natt...kvart i fyra börjar jag bli trött...sen somnar jag och vaknar när sambons väckarklocka ringer vid halv fem...
sen somnade jag nog en svänga, och vaknade vid kvart över sex.
Jag körde igång med morgonbestyren lite på halvfart, och väckte barn, gjorde frukost och gjorde mig i ordning för avfärd...då somnar lill-fisen i soffan och vill inte ha frukost och är INTE pigg...så det blev att stanna hemma idag...trist men vad ska man göra?
tänkte ta o röja lite när jag ändå är hemma idag, håller för övrigt på att hungra ihjäl, men jag hade gått upp ÄNNU ett kilo nu efter påsk så nu har jag ju inget val....känns som att vågen är min värsta ovän just nu, och varenda gång jag ställer mig, så lägger den på liite till uppåt som nån trotsig barnunge som vill veta hur långt den kan gå...
jag lovar, att vågen här hemma har sina dagar räknade om han ska hålla på att trilskas med mig på det här viset....TUR man har en sambo som inte bryr sig om kilon och sånt, man ska vara "kram-go" så är han glad...mest vill jag nog gå ner i vikt pga snålhet, här har man en hel garderob fylld med kläder, men inget sitter snyggt....ikväll ska jag power-walka så det så.
