gladmymlan

då har stor-killen fyllt TIO år, grattis ANTON! födelsedan startade vid sex i morse, då han fick en present, en mobiltelefon.. han blev själa-glad och jag med (haha nu kan morsan ha full koll hela tiden var han är nånstans)

sen var det skola, och jag tror han tyckte det var pinsamt när han var tvungen att sitta ner o alla andra stå upp o sjunga. Han hade fått välja mellan ja-må-han-leva eller happy birthday, Han hade velat dom sjöng på tyska:-) men det fick visst bli "happy birthday". På kväll kom släkt och firade honom, och lite lille-brorsan med (som fyller i morgon!)...och Lillfisen som inte fyller förrns i juli fick lite presenter han med, så han inte var helt utan, svårt att förklara för en liten att storebröderna fyller dagarna efter varandra, och han inte förrns i juli ju.

denna bild tog jag i kväll ute i min trädgård, det är japansk körsbär tror jag (ingen trädgårdstomte direkt)...fint i alle fall.




..annars är jag inne i en existensiell kris tror jag.  Jag har nog lite "livs-ångest" .

om jag skulle få reda på att jag kommer dö om ett år eller sex månader.....

....är jag nöjd med vad jag gjort i mitt liv då?
....är jag på rätt plats i livet? Jag som tänker, läser, filosoferar, älskar psykologi, älskar att hjälpa folk och som egentligen skulle velat vara kurator eller familjerådgivare, eftersom jag gillar att "vända på steken" hitta alternativa vägar att gå,
....ska jag gå i trettio år till och vattna blommor och klippa gräs? bara för att det är bekvämt och smidigt?
...eller gör jag precis rätt?

....handlar livet  EGENTLIGEN om att ha det så bra som möjligt, och njuta och leva och utvecklas som människa/ själ?
har jag inte världens bästa arbete, där jag aldrig behöver stressa, kan komma när jag vill och gå när jag vill, bara jobbet blir gjort. Ändå stressar jag på jobbet HELA tiden.

jag njuter inte ett smack av mina privilegier.

jag surar när jag går dit, och gnäller där mest hela tiden när sakerna inte funkar, och suckar. När egentligen jag har ett ARBETE . punkt.
Och, jag har ett ARBETE där jag får bestämma själv vad jag ska göra, i vilken takt jag ska göra det, och på vilket sätt jag ska göra det= passar mig perfekt.
....jag har ett arbete, där jag får vara ute hela dagarna, där jag får göra olika saker hela tiden, ingen slentrian.
....jättegoa arbetskamrater...

men är man menad rs ämnad för nåt annat?

inte fan hade jag gått och vattnat penseer på en kyrkogård i småland om jag insett att jag bara HAR sju månader kvar i detta liv.

ja vad göra? jag vill komma till punkten - ok jag har bara ett halvår kvar, men det är ok, jag är NÖJD. jag är tillfredsställd. Mitt liv ÄR  och har varit BRA. inget jag skulle ändra på om jag fick göra om det.

men jag är inte säker, på att jag kommer säga så, om något skulle hända mej. Jag måste hitta alla pusselbitar som felar.

det är nog inte så många. 
jag är ju nöjd med Mannen i mitt liv,och jag är nöjd med barnen, de små raringarna, 

sen är det frågetecken för huset, jäkla renoveringsprojekt, som aldrig tar slut, alltid nya saker att lägga pengar tid och energi på....är det värt det?

men samtidigt: jag älskar gamla rara hus med spök-gubbar i , glasveranda, brygghus i trädgården. 
doft av smultron-jasmin utanför matrums-fönstret. veboden. liljorna och de gammeldags rabarberna. 
...det ÄR kanske värt det?
man kanske helt enkelt inte SER skogen för alla träd. Det vackra.
 Allt jag ser med mina ögon är  jobb-jobb-jobb....

förövrigt, för att få lite perspektiv på livet, och överhuvudtaget, för att jag tycker den här bloggen är så bra, intressant, öppenhjärtlig, enkel och rak, ärlig, sorglig men ändå visar vilken övermännsklig styrka man kan plocka fram, när man måste:
 
http://nellymamman.skyrock.com/

läs den, hon kämpar på, från "andra sidan staketet" än Sabina. Hon är anhörig, alltså inte fysiskt drabbad själv, men väldigt drabbad ändå, det är hennes make som fått cancer. hon skriver rakt upp och ner, hur det ÄR. ingen friserad sanning eller fint på ytan, utan verkligheten som den är, sorglig vacker rolig och otrolig.
hur eller hur, har jag "fastnat" för henne, hon verkar vara sån go människa, och dom kämpar så otroligt mycket, inte "bara" mot cancer, utan myndigheter och ekonomi-monster och allt runt omkring.

LÄS och stötta den här fina familjen. tycker jag.

nu ska jag hoppa ur pyjamasen och i sängen fastän inte klockan är tio än, och jag ska borra ner mig djuupt i sängen och  kolla på ghostwhisperer-avsnitt. 

imorgon är det nya tag, då är det ludds födelsedag..




 



.....