gladmymlan

...dom här fina krokusarna hittade jag i trägårn i går, tyckte jag skulle ta en fin bild på dom, men naturligtvis blev ju Nicken nödd och tvungen att sticka dit näsan när kameran var framme:-)




igår var jag hos Farbror Doktorn. Det gick väl så där. jag lovar, så fort man har haft någon diagnos med ångest och utbrändhet, är det kört. Då få man sitta med farbror Doktorn och se när han ritar upp på ett papper en cirkel med en massa streck ut från, ungefär som en sol, och sen skriver han dit saker på varje "stråle" som hus, skola, barn, städning, jobb,hälsa, disk, bla bla bla.

och säger att ALLT ska klaffa och när sen doktorn får reda på att man har tre ungar o en av dom har adhd...då bryr han sig knappt om annat än sitt receptblock och det ska skrivas ut lugnande.

trött blir jag.
sen kan man ju vända på steken, för inte fasen hade jag blivit glad om doktorn hade sagt "ja ditt hjärta är slut, och du måste ha ett nytt, grattis"  jag menar, man ska ju vara glad att inget är fel.

Men det känns väl inte som om nån vet om nåt ÄR fel. eftersom dom inte ens tog ett vanligt blodtryck eller gjorde något alls. mer än ett kort ekg, som bara sitter på en halv minut,.. jag sa, -jag kan nog inte pricka in en hjärtklappning på en minut. Nej men det visar ändå. Det slår normalt.

jag kände frustrationen stiga och han sa- är du irriterad? JA faktiskt sa jag.
sen talade jag om för honom att jag INTE var intresserad av någon sjukskrivning, jag var INTE ute efter några piller eller nåt annat konstigt. det ENDA jag är intresserad av, och som är anledningen till att jag ens GÅTT till läkare (igen), är ju att jag vill kunna ta min morgon-promenad utan att få hjärtklappning femton gånger och vara så andfådd att jag måste stanna och pusta var femte minut.,,
och att jag är intresserad av att kunna sköta mitt jobb på ett bra sätt, och är där ingår fysisk aktivitet, vilken är svår när jag inte kan GÖRA något utan att hjärtat fladdrar....

då fick jag en remiss till provtagning och till en röntgen av hjärta och lungor.

sen gick jag hem och tänkte : inbillning inbillning du HAR inte hjärtklappning. du ÄR inte andfådd. kom igen och GÅ som vanligt. sen kom hjärtklappningen efter så där femton steg, och jag var tvungen o stanna och flåsa. Då kände jag mig lip-färdig.

när jag kom hem tog jag det så lugnt som jag bara kunde. Sen började jag (hypokondriker som jag är ) tänka.
nää vem vågar röntga lungorna efter att ha rökt i femton år av och till....dom kanske HITTAR något som inte ska vara där...och genast börjar jag ångra att jag stod på mig där inne hos läkaren...

men samtidigt blir man ju fan sur, när man pratar med en doktor som sitter där med armarna i kors och talar om att "kvinnor stressar mkt mkt mer än män, och du har all tvätt och disk och städ efter jobbet" men sa jag
du känner inte min man, han städade nerevåningen, slängde in tre maskiner tvätt, tog han om ungarna var ute med hunden OCH bakade en kaka....känns inte som om det är JAG som stressar så mkt va?
då backade doktorn.
så fånigt.

hur som haver är det jag som trallar upp och så får dom ta lite nya prover. om inte annat skulle han ta nya ämnesomsättningsprover, och det är ju inte fy skam. där BORDE det vara något fel, jag som bara går upp o inte ner...för inte kan min bångstyriga vikt ha något att göra med att sambon bakar mjölkchokladglaserade kladdkakor stup i kvarten:-)
nej nu är det fixa-te-mej-tid.