GLÖMDE JU...

...för sjutton gubbar att säga grattis till min kära sambo igår!!!
förlååt!  nej han har redan fylllt år, det är inte vad jag säger grattis till, men däremot ett stort grattis till att han stått pall i sju år tillsammans med mej! inte dåligt!

vi träffades för sju år sen, och jag föll handlöst från första stund. Jag minns att när jag såg honom första gången tyckte jag han var det absolut snyggaste jag någonsin sett, och nu flera Prisonbreak-killar och snygga målvakter som Henke lundkvist senare, så ligger FORTFARANDE sambon i topp! inte dåligt!

Han är min lilla bahamas-ö.
varför?

ja, när man bestämmer sig för att dela på sig, som mitt ex och jag gjorde, så är det lite som att stå vid en brygga på natten framför ett mörkt vatten. Man har ingen aning om, ifall det är ett hav eller bara en liten pöl.  Man vet inte vart man ska, bara att man måste hoppa i...

man tar klivet ut i det där mörka, okända och kämpar, simmar för glatta livet och hoppas att komma fram till en strand, sen om det blir på en kall stenfylld plats vid grönland, eller bahamas, det vet man ju inte. Man håller huvudet över ytan och slutar inte simma helt enkelt.

...så en dag når man land...för min del BLEV det Bahamas!  jag träffade min Chille och helt plötsligt behövde jag inte simma för glatta livet längre. jag var Framme! jag hade hittat Hem.

Det var lite märkligt, men det ÄR faktiskt så, att man KÄNNER om det är rätt till hundra procent. Förr har man väl träffat både det ena och det andra,och man har trott man varit Käär på allvar. Jag trodde inte ens på att det fanns något som hette "mannen i ens liv", och OM jag hade trott det, tänkte jag att den mannen och jag lever i helt olika världsdelar och kommer aldrig att träffas.

Men så stod han där en dag, och allt föll på plats.
Och han var ingen villa-kille, och jag hade dessutom två små barn som kom med på köpet.
Ändå. Han kände väl samma som jag. Det tog sex veckor, knappt, från att vi träffades första gången till han flyttade in med alla sina saker. Och åtta månader senare hade vi köpt det här huset....och ett år efter det blev Lill-fisen till.

så enkelt som det låter, så smidigt var det.
När man är på Bahamas, så ÄR det lätt. Det ska vara Enkelt.
Visst fasen vill jag slänga ut gubbskrället och flytta till en etta ibland, som hos alla andra, så bråkar väl vi med,  Men han är fortfarande Min Bahamas-ö.

....och igår var våran sju-års-dag! ...som vi firade med spaghetti och varmkorv och med att gräva hål ute i trädgården:-)
vad gör det, jag älskar väl honom lika mycket som om vi suttit och ätit trerätters på nån restaurang istället.

så ett försenat grattis till min kära sambo på 7-års-dan! pusspusspusslöve you goos (han skäms väl ihjäl nu)

Kommentarer
Postat av: Johanna S

sån känsla är så underbar...man vet precis vart man har varandra och att leva utan sin darling finns ju inte...kram

2009-04-28 @ 08:50:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0