bra-dag
Jag gjorde som jag sa...hade en bra gå-runt-och-ha-det-mysigt dag med familjen. Vi var på stan och kollade in mellandagsrean.....dååålig ide visserligen. "men det är ju så mysigt att gå runt o kika lite.." sa sambon. Jo men visst. Men inte fullt så mysigt när man inte kan titta på något ändå för man har fullt upp med att hålla koll på tre killar som springer som om dom vore kalvar på grönbete.
"det borde vi insett sa jag, man kan inte gå ner hela familjen på stan det är lönlöst att ens försöka.... (vi ska ju också komma i håg att mellanpojken har adhd och mycket tyder på aspergers med. Men gång på gång lurar jag mej själv och tror att det nog ska gå, och att barnen ska ha någon som helst behållning av att gå runt i affärer o trängas med andra som ska nypa sista 25kronors plagget på HM typ....not.
så vi gav upp. Letade upp närmsta restaurang, vilket visade sig vara kinesen, och trallade in. Där inne bland alla öde bord (folk höll väl fortfarande på att mumsa i sig sista resterna av julskínkan hemma vad vet jag, tomt förutom oss och en gammal dreglande farbror var det i alla fall)
nåväl, där inne bland öde bord, röda papperslampor, tavlor på drakbåtar och en sötsliskig lukt av nån olja eller vad det var, infann sig ett lugn. en frid. barnen var väl antagligen trötta efter att ha rusat runt överallt, eller så kände även dom lugnet som rådde där inne i kinesrestaurangen...men de förvandlades till lugna tysta väluppfostrade barn som bad om lov att få gå på toa, åt med både kniv och gaffel, förde små konversationer med varandra...och jag tittade på min sambo och sa VAR ÄR ALLA MÄNNISKOR? nu om något skulle vi haft alla våra vänner, svärföräldrar, skolpersonal you name it, att titta och beundra våra extremt väluppfostrade artiga trevliga o rara barn...
men det är som alltid. inte en endaste människa jag kände eller ens kände igen kom in genom dörren under den timmen vi var där, och inte hade vi mobilen med oss att filma detta mirakel...och lagom till vi betalat och kommit ut ur restaurangen, var väl ungarna välfyllda av friterade kycklingbitar o socker-rusade av läsken, så då var dom på G igen....
men ändå.det var trevligt. och när vi ändå var i den där trevliga inre atmosfären, gick vi hem o satte på kaffe, plockade fram blokus-spelet och spelade spel allihop.
Efter det gick vi hemma o mös i våra mysdressar och avslutade kvällen med varma mackor. Nu sitter jag vid min lilla mini-pc som min sambo så snällt köpt till mig i julklapp, och väntar på att sambon ska ladda projektorn med en mys-ryslig vampyr-film...jag säger då det, till er alla skaffa en projektor och en stor duk, känslan av att se på bio hemma är oslagbar!!
nu kommer han visst
