kolla in tapeten!!!
idag vaknade jag av att det ösregnar här...synd om killarna som tror det ALLTID är vackert väder i Båstad..
svärmor och svärfar ska komma ner idag, och vi får se vad vi hittar på. Torekovs hamnfest är ju, men i ösregn åker jag inte dit...
imorgon börjar hantverksmässan, och classic motor utställningen nere i brunnsparken, och hantverksmässan brukar vara kul!
jag är ju alltid på jakt efter nån ny fin kaffemugg då jag samlar på sådana:-) hittade en döfin med en katt på i ljusblå keramik förra hantverksmässan.
Sen tror jag vi kommer åka hemåt igen fredag eller lördag.
Ångesten river i mig för tillfället, varför vet jag inte
..... Men tråkiga tankar att jag är en "dålig mamma" -är en trist sambo-värdelös kompis-fet-ful- egoistisk....you name it... när ångest-djävulen sitter på axeln så är det inte lätt att skrämma iväg honom med postitive-thinking...nä då.
han sitter där och bara matar in negationer i huvudet. Du duger inte. Du är värdelös. Du mår skit. Du är konstig...osv osv
jag gillar inte det...har haft en sömnlös natt till och från, trots att jag alltid sover så bra här annars! men det är oron som gnager.
adhd-sonen är ju i sitt esse ( han blir ju alltid uppskruvad av förändringar ni vet) och då får jag dåligt samvete att vi åkte, för han var bättre hemma.
Men å andra sidan blir Lillfisens och sambons atopiska eksem mycket bättre vid havet...men store killen äter dåligt och han är ju redan smal...han kanske börjar bli sjuk...han hade ju huvudvärk en timme igår...och sambon såg uttråkad ut...han kanske har tråkigt...han kanske tycker JAG är tråkig. jag ÄR ju det...on and on and on i all oändlighet....
jag lovar, vill man hitta saker att bli orolig för så är det inte svårt direkt.....
och jag sitter där i all min egoism och bara vill ha den där hunden mitt i allt ihopa....en liten renrasig Havanais som ser ut som ett litet troll...för lille Nicke är ju lite ensam och blir så glad av kompisar...men sambon tycker havanaisen är dyr tror jag och nähä....plötsligt känns det som om det enda som får mig glad är om vi åker till göteborg och hämtar " min" lille hund....
det kan snurra på rätt friskt. Jobbet bara förtränger jag helt. det är för stor bit att smaka på just nu. men samtidigt är jag ju en dålig samhällsmedborgare som inte arbetar...lever på andra skattebetalares pengar...
och jag är inte deppig, men ibland känns det helt ohållbart. som om världen skulle bli bättre utan mig. som om jag är den som får världen sämre. Nä jag är inte självmordsbenägen, men jag är så otroligt trött på att må så här.
vissa dagar går det jättebra. andra dagar...är helt uppåt väggarna galet. panikångest och djupa funderingar om jag tillför något till någon
...om sambon blir lyckligare utan mej?
om jag är egoistisk som bor med honom med mina bonusbarn varav ett faktiskt har ganska svår adhd, och som är väldigt påfrestande stundtals...
är det rätt av mej att kräva att sambon bara ska "köpa hela paketet"?
han kunde ju haft det jättebra om han slapp mej och alla konflikter med adhd-sonen?
nä han har aldrig någonsin klagat min sambo. Men för att ni ska få en glimt av mitt huvud så visar jag lite hur det står till där uppe för närvarande....jobbiga tankar.
och som grädden på moset en enormt dålig självbild. helt emot vad jag vill förmedla. jag vill vara stolt men skäms. hur går det ihop?
långt och gnälligt inlägg. här sitter jag i en stuga i båstad och har det hur bra som helst, egentligen, men ödslar tid på att gnöla och tycka synd om mig själv.
förlåt kära bloggvänner!
Jag tycker om dej!
Tapeten,,,I LÖV IT!!!!!!
Jävla ångerst den kan riva sönder totalt, det som nyss kändes bra känns helt plötsligt bajs...men du.. du är en bra mamma, en bra sambo & en bra bloggvän & kaffeutvärderarkompis..en bra Gladmymla helt enkelt...kramen på dej
Du är VÄRDEFULL!!!!!!!!
Du är en FIN människa!!!!!!!!
Du betyder mkt för så många.För mig oxå.
Du förtjänar att må bättre och du kommer att göra det.
Finns det ångest i den ursprungsfamilj?Mamma,pappa mormor,morfar,farmor,farfar som har/haft ångest.
Det tenderar att gå i arv som vissa andra sjukdomar.
Du skulle må gott av kognetiv terapi.Har du inte blivit erbjuden nått sånt.Eller/och avslappningstekniker.
Kram Mette
1000 kramar till dej anna p , ja e mästare på ångest så ja vet vad du prata om, kämpa på den jeflen släpper dej snart!!
1000 kramar till dej anna p , ja e mästare på ångest så ja vet vad du prata om, kämpa på den jeflen släpper dej snart!!
uh tack vänner!
mette ja jag har gått i KBT och näe ingen ångest så långt ögat kan nå i släkten. bara jag ....inget släktdrag. ångesten utvecklades under en stressig tid när min adhdson skulle utredas...sen fick jag enorma stressprojekt på jobbet...en jobbarkompis som var nitisk och anmärkte och gnällde o klagade och stressen blev enorm....sen tror jag att har man väl fått detta så finns det där sen...
men den där "grundångesten" fattar jag inte. oron som får mig att vakna på nätterna och oroa mig för att folk ska dö eller att jag gör fel eller helt enkelt känslan av att ha mördat någon fast jag inte gjort det...liksom tack för värmande kommentar mette trots att du har värre problem än jag orkar du bry dej om mej!
exet, du vet!
anke-panka du är en mental själsfrende på nåt sätt! gillar dej!!!
osloskånska! TACK! och fortf. funkar inte mina kommentarer till dej, men gratta sonen till lyan från mej bloggvännen i internetuniversum!
uh tack vänner!
mette ja jag har gått i KBT och näe ingen ångest så långt ögat kan nå i släkten. bara jag ....inget släktdrag. ångesten utvecklades under en stressig tid när min adhdson skulle utredas...sen fick jag enorma stressprojekt på jobbet...en jobbarkompis som var nitisk och anmärkte och gnällde o klagade och stressen blev enorm....sen tror jag att har man väl fått detta så finns det där sen...
men den där "grundångesten" fattar jag inte. oron som får mig att vakna på nätterna och oroa mig för att folk ska dö eller att jag gör fel eller helt enkelt känslan av att ha mördat någon fast jag inte gjort det...liksom tack för värmande kommentar mette trots att du har värre problem än jag orkar du bry dej om mej!
exet, du vet!
anke-panka du är en mental själsfrende på nåt sätt! gillar dej!!!
osloskånska! TACK! och fortf. funkar inte mina kommentarer till dej, men gratta sonen till lyan från mej bloggvännen i internetuniversum!
Men lilla vän. Nu känns det som detta är mitt fel. Förlåt. Jag lider med dig med ångesten. Men det var tid att vända sina tankar. En gång hörde jag en som sa om sin ångesten. Visst låt fanskapet sitta på min axel. Men det ska minsann inte få bestämma över mitt liv. Massor med kramar.
Till mette:
Du frågade om A hade någon mer som hade i sin släkt som mådde dåligt o att det kan ligga i arv. Kan du berätta mer om det. Skulle gärna veta mer om att.
Men visst förstår jag att du genomlidit ett helvete både på jobbfronten och som med utredningar/ADHD och allt. Det finns ju gränser på vad en människa orkar utan att det ger spår i själen.Arv och miljö,eller var för sig,är ju det som påverkar en människas psyke både när det gäller såväl barn som vuxna.
I ditt fall verkar det ju helt klart vara miljön. Kanske byta av jobb. Ja jag vet.Det är lätt sagt men svårare att göra och speciellt i dessa tider.Men du borde tänka på studier,tror jag. Kan du inte få tjänstledigt för studier eller?
Kram Mette
blomman : hur kan det var ditt fel kära blomma? jag mår ju så här fram o tillbaka:-) stor kramen till dej!
mette: ja studier har jag funderat på. men jag vill ju bli begravningsentreprenör, och det finns inga utbildningar till:-( kram kram
Trodde det hade lite med det jag skrev på min blogg ju :-S men visst jag är likadan. Men jag börja lära känna mig nu när jag får mina ryck. Oftas är det när jag en heldag har stimmat runt o varit superstressad. Dagen efter får min ångerst, o det gör så JÄVLA ont i hela kroppen o i själen. Massar Pussar
